På en sten i Atlanten
Bilen är packad och klar, i morgon åker jag och Christian på årets Norgeresa. Den här gången bär vägen till Sula Rorbuer, längst ut i havsbandet väster om Fröja, i höjd med Trondheim. Så långt ut att man måste åka en liten färja för att komma dit. Vi ska bo på hotell och hyra en 21 fots aluminiumbåt, som kan ta oss till beryktade yttergrundet Örnklakken som ligger bara några sjömil bort. Ifall det blåser för mycket finns massor av fiskeställen i lä bland öarna också.
Här är en reklamfilm för platsen som några ryssar gjorde i höstas. De hade flygande drönare. Vi har med oss två olika kameror som kan filma under vattnet, en GoPro och en WaterWolf.
Här är en reklamfilm för platsen som några ryssar gjorde i höstas. De hade flygande drönare. Vi har med oss två olika kameror som kan filma under vattnet, en GoPro och en WaterWolf.
Abborrjakt
I fredags var en strålande sommardag, så jag bestämde mig att ta en fisketur. All tid och energi har fram tills nu gått till att bygga ny brygga, den här gången i tryckimpregnerat så det håller längre. Men nu var det dags att koppla av och njuta av arbetets frukter. 
Färden gick till södra Ivösjön, utanför Bäckaskogs Slott, där det brukar vara bra för vertikalfiske efter gös. Det var nästan helt vindstilla i den soliga förmiddagen.
Jag fick lintrassel och drev iväg en bit, så när jag började fiska igen så var det stendött. Jag bestämde mig att följa ruttspåret tillbaka och såg åter fisk på ekolodet på platsen där jag börjat. Jag kände några nya hugg men det dröjde ända till fjärde driften innan jag fick upp en andra fisk, den här gången lite större.
Färden gick till södra Ivösjön, utanför Bäckaskogs Slott, där det brukar vara bra för vertikalfiske efter gös. Det var nästan helt vindstilla i den soliga förmiddagen.
Jag hade riggat ett dropshot-tackel med en smal fladdrande jigg som gett utdelning tidigare. På ett ställe såg jag fisk på ekolodet, så jag bestämde mig för att stanna där. Redan på första nedsläppet var där nåt och nafsade, men jiggen kom upp tom. På andra nedsläppet fastnade fisken, men den var inte så stark, så jag tänkte att 'den här lilla gösen måste jag nog släppa tillbaka'. Men upp kom en skaplig abborre.
Jag fick lintrassel och drev iväg en bit, så när jag började fiska igen så var det stendött. Jag bestämde mig att följa ruttspåret tillbaka och såg åter fisk på ekolodet på platsen där jag börjat. Jag kände några nya hugg men det dröjde ända till fjärde driften innan jag fick upp en andra fisk, den här gången lite större.
Strax därpå ringde hustrun och sa att lunchen var klar, så jag gav mig hemåt med abborrarna sprattlande i en hink med vatten. Efter lunchen rensade jag dem och la fileerna i kylen. Till förrätt på kvällen vankades abborrtoast med sikrom, vilket middagsdeltagarna verkligen uppskattade.
Sejfredag
Christian fick nytt pers på sej, 10.5 kg
Dagen har varit ganska blåsig, vilket inte gör så mycket om man fiskar sej. Vi fick tips om ett par grund som gett bra med sej, Foten och Gullfiskskallen, så vi körde dit i förmiddags. Efter några timmars nötande hade vi dock bara fått 1 sej, men den var desto större, 10.5 kg, så Christians heder var räddad.
Därefter körde vi in i Måstadbukta och försökte få plattfisk, men det gick dåligt i den snabba driften. Vi borde egentligen ankrat och mäskat. Vi avslutade fiskepasset på ett grund utanför hamnen, där vi fiskade småsej med UL-spön. Jag fick en på över kilot, vilket var riktigt häftigt på så lätt utrustning. Den var precis lagom stor för att min kylbox skulle bli helt full inför morgondagens hemresa.
Torskdagen
Nytt pers på torsk, 11 kg
Igår var det regn och blåst hela dagen, så vi tog bara ett kort fiskepass under några timmar på eftermiddagen. Det enda vi fick var småsej, som vi rensade och åt till kvällsmat. Elektroniken på hyrbåten var reparerad och skrovet på Rocad 606 visade sig vara riktigt stabilt i den grova sjön, det gungade betydligt mindre än vad min egen båt skulle gjort.
Idag var vädret betydligt bättre och vi kom ut redan på förmiddagen. Vi började på grundtopparna söder om Väröy, men efter ett par timmar hade vi bara fått småsej och en femkilos torsk som fick gå tillbaka. Båtarna från Nordic Sea Angling snackade rätt mycket på radion, så vi hörde att ett gäng haft bra fiske ca fem sjömil norr om oss, på ett ställe som heter Råkhalsfluen. Vi körde dit.
Där gick det bättre och efter ett par drifter hade vi baljan full av torsk. Jag fick den största på 11 kg, vilket är nytt pers. Både vinden och dyningen la sig och havet blev nästan platt. När Christian skulle veva upp i slutet av en drift fick han plötsligt ett hårt hugg precis under båten. Det var en liten hälleflundra som följt med jiggen upp. Den var färdig för gaffning nästan genast, men släppte när jag stack ner gaffen i vattnet. Den låg dock kvar under båten och cirkulerade runt jiggen i minst en minut. Den hann även hugga och släppa en gång till. Jag trodde att jag filmat hela äventyret med undervattenskameran, men det visade sig att jag ställt in den fel, så att den bara tagit stillbilder när jag satte på och stängde av den. Allt enligt Murpys lag.
Sen åkte vi in till Nordlandsflaket där vi fick flundran i tisdags, och gjorde några drifter i den gassande kvällssolen. Det enda vi fick där var dock en rejäl solbränna i ansiktet. Sen bestämde vi oss för att åka hem och rensa torsken. Vi upptäckte igår att campen har en vaccuum-maskin, så man kan göra riktigt fina paket av fileerna. Jag har ett tiotal paket av vardera torsk och hälleflundra nu. En dags fiske återstår, sen bär det hemåt på lördag morgon. Väderprognosen ser skaplig ut.
De dimhöljda bergens hälleflundror
Efter ett riktigt sjusovarpass, för att återhämta all sömn vi missat under helgens nattskift, kom vi ut på ett blankt hav vid 15-tiden idag. Vi provade ett antal grundtoppar nordost om Väröy, men fick bara småsej och småtorsk. Solen gassade, vinden la sig nästan helt och en tumlare kretsade runt båten.
Sen tappade vi elektriceten på ekolod/GPS pga ärg pch glappkontakt, så vi fick gissa oss fram lite. Vi la oss på Nordlandflaket söder om Mosken och fiskade hälleflundra, där exakt position är mindre viktigt. Det var så grunt att man såg bottnen. Tidvattnet gick ut med hög fart, så strömmen gjorde jobbet, det var bara att släppa ner jiggarna och latfiska. Christian påpekade att vi låg i den malström som betvingade ubåten Nautilus i Jules Vernes klassiker 'En världsomsegling under havet'. Och mycket riktigt såg man antydningar till strömvirvlar här och var. Plötsligt, när vi minst anade det, fick vi dubbelhugg, varsin hälleflundra bara nån meter ifrån varandra. Christian såg dem nere i vattnet där han stod i aktern. Hans flundra var lite mindre än min och släppte ganska snart, men min satt kvar och började göra rusningar. Det var riktigt häftigt att ta upp den på ett haspelspö i det grunda vattnet. Christian filmade med GoPro-kameran under vattnet, hoppas det blev något. Efter 5-10 minuters kamp kunde den gaffas. Väl i båten firades fångsten med en fet Havanna-cigarr.
Vi fortsatte fiska nån timme till, och pratade bl.a med ett gäng från Nordic Sea Angling-campen som metade. rödspätta på samma ställe. Men när kvällssolen gassade som bäst, så bildades dimbankar runt öarna. Vi insåg att det skulle bli jobbigt att hitta hem utan GPS i tät dimma, så vi begav oss mot hamnen. Det visade sig att min hälleflundra var dagens enda på campen. Team Snus som bor i andra huset fick dock två i samma klass igår.
I morgon spår både YR och DMI regn och frisk vind hela dagen, så då ska vi nog stanna i land och invänta att camp-ägaren fixar båten. För min egen del är resans huvudmål redan uppnått, så den värsta prestationsångesten har försvunnit. Det brukar betyda tur. Torsdag-fredag väntas bättre väder igen, så resan har bara börjat.
Sej & skrei
Vi befinner oss just nu på Väröy i Lofoten, dit årets fiskeresa gått. Första kvällen lovade gott, med riktig Greklandsvärme och bra väderprognos, men när vi kom ut gick det ändå ganska grov sjö. Om vi velat hade vi kunnat fylla baljan med torsk i klassen 2-5 kg, men vi släppte tillbaka allihop. Ambitionen är att om möjligt fylla tullransonen med hälleflundra, torsken kommer i andra hand.
Åndalsnes 2013
Det var jag, 5-årige lillgrabben och 27-årige brorsonen Christian som var med på resan. Vi åkte natten mellan måndag och tisdag och kom fram kl 8 tisdag morgon. Lillgrabben sov större delen av resan, medan jag och Christian turades om att sova och köra. Planen var att fiska varje dag till fredag kväll och åka hem på lördag förmiddag. Så blev det också. Fyra fiskedagar som kan summeras:
Dag 1 - Ganska blåsigt och kallt. Vi fick främst sej, varav Christian 4.7-kilos var den största.
Dag 2 - Ganska blåsigt. Vi fick småsej, småbleka och testade till sist djupfiske när vinden mojnade på kvällen. Slutligen fick jag en liten hågäl och en skaplig lusuer, när Christian fick ett bottennapp som "ankrade" båten sent på kvällen.
Dag 3 - Köttfiskedagen, när vi fick mer makrill och skrubba än jag någonsin fått i båten på en och samma dag förut.
Dag 4 - Solen gassade, men tidvis blåste det en hel del. Vi fick en del svarthajar. Ytan kokade av jagande makrillar, som dock inte ville hugga på våra pilkar och häcklor. Vid driftande i älvmynningen fick Christian en hel del sandskäddor. Sent på kvällen mojnade vinden totalt så att vi kunde djupfiska på allvar, men de önskvärda arterna lubb och långa uteblev.
De agntjuvande svarthajarna gäckade oss några dagar innan de ville fastna på kroken
Lusuer brukar kliva på ganska ofta vid djupfiske. Men på denna resan fick vi bara en. Fräck och färgglad fisk som är ganska god att äta, men ett ensamt exemplar är inte lönt att rensa.
Vid rätt vind kunde vi drifta i älvmynningen. På kanterna höll skrubba och sandskädda till och högg närhelst vi prickade rätt med driften. Jag fick nytt pers på skrubba, 700 gram. Christian fick en fin sandskädda. Men rödspätta och glasvar fick vi aldrig.
Svarthajarna högg slutligen på de små cirkelkrokar och följde med till ytan, dag 4. Både jag och Christian fick ett par stycken var.
Inte behöver man åka till tropikerna för att fånga förgranna korallfiskar. Den hermafroditiska blågyltan är nog Skandinaviens vackraste fisk, när den på äldre dar går över till hankön.
Lillgrabben håller ogenerad upp en hågäle som pappa vevat upp från 200 meter. En ny art för mig. Christian blev utan.
I sånt här pissväder är det lika bra att åka hem. Vilket vi ändå tänkte göra.
Haj haj
I kväll, sista kvällen, blev det minsann djupfiskeväder, efter flera dagars blåsande. Båda har fått småhajar, men lubben har uteblivit. Om en stund är det läggdags och i morgon kör vi hem.
Flounder pounder
Eller skrubbklubba på svenska. Idag har vi fått mycket makrill, många över halvkilot. På kvällen även ett halvdussin fina skrubbor, med 700 g i topp.
Fish Win!
Med en antik dator har jag på tok för lite bilder att visa från Åndalsnes, eftersom kameran inte är kompatibel. Men å andra sidan finns inte så mycket bilder att visa, för så här långt så har fisken mestadels utgått med segern.
Christian har fått en stor sej, annars har vi bara fått småfisk. Min egen ära räddades av en håjävel, eeeh, hägäle nu i kväll. En art varken jag eller Christian sett innan. Tidigare på kvällen gäckades jag av småhajar som tuggade min agnsej sitt köttslamsor, med tydliga bettmärken från små vassa käftar. Bilder finns, men går inte att ladda upp just nu. Under tiden kan ni kolla på resans enda köttfisk.
Mot Norge
Hela långa vintern har båten legat på trailern men ligger nu vid bryggan i Ivösjön. Den är skrubbad invändigt och utvändigt och har fått ett nytt extrabatteri. Nu återstår bara packning, sen är det klart att åka iväg på årets Norge-vecka, som börjar 8 juli. Fiskefebern börjar infinna sig och utrustningen ses över och kompletteras. Jag har köpt ett nytt spö för speedjigging, en häftig metod som egentligen är till för tropiska snabbsimmare men som även funkar för Norges sejar.
Planen är att åka till Åndalsnes, där vi varit en gång tidigare. Då hade vi otur med både vädret och med sillens vandringar, så det blev inte så mycket fisk, men vi hoppas det ska gå bättre denna gången. Platsen har stor potential för att fånga både det ena och det andra, särskilt om sillstimmen är inne i fjorden eller om det är så vindstilla att man kan djupfiska.
I Åndalsnes simmar den ovanliga glasvaren.
Go away
Hittade en episk GIF på nätet. Känns lite mesigt att bekymra sig om flygande fjärsingar efter att ha sett detta.
Snabbrapport Garminfestivalen
Lördagens fiske ägde rum i kulingvindar och hög sjö, 2 m vågor på sina håll, lite lugnare på andra platser. Fisket gick väl inget vidare för oss, men vi fick ihop 6 giltiga arter på två dagar, vilket gav oss en tredjeplats (från slutet). Till skillnad från förra året hade vi inga artsegrar, men en skapligt stor knot lyckades jag få precis utanför hamnen på lördagen. Den var nog näst störst för sin art i tävlingen. Söndagen bjöd på lugnare väder, tidvis riktigt njutbart. Vi höjde poängen på flera arter, men den enda nya arten var Christians rödspätta (som ingen av oss någonsin fått förut). Vi filmade en del med actionkameran, så om lusten faller på ska jag klippa ihop en snutt till Youtube senare.
Den här undervattensbilden illustrerar vårt tävlingsresultat ganska bra, eftersom denna färgglada men otäcka giftspridare inte ingår i tävlingen. Christian råkade rycka till i spöt när båten krängde, precis i slutet av uppvevningen. Genom luften flög en fjärsing som satt på eftersläpet och landade i Christians knä. Som tur var hade han en tjock flytoverall som skyddade. Den kunde lika gärna träffat oss i ansiktet.
Anmälda till Garminfestivalen 2012
Egentligen hade jag gig med mitt band nästa helg, så det såg inte ut att bli något med Garminfestivalen i år. Men igår fick jag veta att giget blir inställt, så vi kommer iväg på fiske i allafall. Idag har jag betalt in avgiften. Ett dignande prisbord väntar de som lyckas. Vi brukar hamna på jumboplats eller däromkring i lagtävlingen, men förra året drog vi tävlingens största sill, vilket belönades med en elmotor som nu sitter på brorsans partyflotte i Blekinge skärgård.
Eidfjord
Det var drygt en vecka sen jag och Christian kom hem från årets Norgevecka, men jag har inte varit på blogghumör. Här kommer äntligen en rapport. Efter att ha hållit ständig koll på vad som är det typiska vädret på ett antal ställen i sydvästra Norge, bestämde vi oss för att åka till Eidfjord. Det ligger längst in i Hardangerfjorden, med en laxälv och utloppet från norra Europas största vattenkraftverk, som borde locka till sig fisk. Inklämt mellan höga fjäll är det det ofta vindstilla och några grader varmare än t.ex. Åndalsnes. I fjorden finns stora djup där det bl.a. rapporterats om blålånga från land. Och gästkajen ligger mitt i stan, på nära gångavstånd från alla bekvämligheter.
Över Hardangervidda, högfjällsplatån som är känd för sina extrema snömängder, bl.a. beskrivet i Jan Guillous bok 'Brobyggarna'. Färden avslutas med en lång serpentintunnel strax innan man kommer ner till havet vid Eidfjord. Bilen tog rejält med stryk i backarna och skrek efter motorolja i varje snäv kurva.
Vi körde på natten och kom fram på morgonen, i ett strålande väder med sol och vindstilla. Efter att ha frågat runt blev vi anvisade en sjösättningsramp i småbåtshamnen, där det gick bra att sjösätta trots full ebb. Om det blåst hade det dock varit nervöst, eftersom det inte fanns någon kaj eller brygga intill rampen. Vi pratade även med campingägaren som skulle dra upp en annan båt med sin traktor. Han gav oss lite fisketips, bl.a. att det brukar stå makrill inne i fjorden vid kraftverkets utlopp. Vi betalade honom senare 200 kr för att parkera bilen hela veckan och utnyttja alla faciliteter på campingen, som frysbox, dusch och toalett.
Eidfjord är gästhamn för många stora kryssningsfartyg och medan vi var där kom det en ny 'Titanic' nästan varje dag. Tyvärr finns det bara 1 toalett i gästhamnen och den får man dela med 2500 kryssningsgäster som gått iland, så man hinner knappt sätta sig förrän det står nån och rycker i dörren. Som tur var hade vi även hyrt in oss på den närbelägna campingen, så att vi hade toalett dygnet runt. Men vi bodde i båten. Inom 100 m fanns två närbutiker, tre gatukök och ett flott hotell.
Första kvällen drog vi ut och provade makrillställena i innerfjorden, men fick bara småknot. Till sist hittade vi ett sillstim där Christian drog ett halvdussin sillar som vi hade som agn följande dag. Men trötta efter att ha varit vakna 40 timmar så avbröt vi ganska tidigt och kröp till kojs i hamnen.
En dag som denna var det riktigt skönt att sova i båten. Men här får ingen tid förspillas, vädret måste utnyttjas för djupfiske.
Följande dag var ganska blåsigt och det gick tidvis vita gäss ute på fjorden, så efter en lång sovmorgon fick vi satsa på att hitta lä bakom klipputsprång i en av fjordarmarna. Där fick vi ett halvdussin mindre kungsfiskar (lusuer) och några enkilosblekor, som skulle visa sig bli veckans enda matfiskar.
Tredje dagen var det totalt bleke på förmiddagen, så vi skyndade oss ut redan före frukost för att fiska på djupet. Vi hade fortfarande kvar ett par sillar från första dagen och ett par små bläckfiskar Christian fått, vilket även kompletterades med Gulp. Driften var tidvis minimal och vi fick bra bottenkontakt. Vi provade uppe på platåerna, ner längs stupen, nere vid klippfoten och en bit ut på leran, men hade inte ett hugg på hela förmiddagen. Sen kom vinden och vi fick flytta in i fjordarmen.
Fjärde fiskedagen var det ganska svag och växlande vind, så vi satsade lite överallt, djupt och grunt. Det som gav fångst var att drifta längs klipporna där man fick enstaka småblekor. Vi fick även några fler bläckfiskar, ny art för båda. Vi trodde först att de bara högg på agn, men de visade sig sen hugga på allt som rör sig.
Ny art, bläckfisk.
Om fisket varit bättre hade vi fiskat även sista dagen, men i stället tog vi upp båten och såg till att komma hem i rimlig tid. Resan tog drygt 13 timmar. Eidfjord var en väldigt vacker och bekväm turistort inom rimligt bilavstånd från Skåne, men eftersom fisket var lite av en besvikelse så kommer vi nog inte att åka dit igen.
Över Hardangervidda, högfjällsplatån som är känd för sina extrema snömängder, bl.a. beskrivet i Jan Guillous bok 'Brobyggarna'. Färden avslutas med en lång serpentintunnel strax innan man kommer ner till havet vid Eidfjord. Bilen tog rejält med stryk i backarna och skrek efter motorolja i varje snäv kurva.
Vi körde på natten och kom fram på morgonen, i ett strålande väder med sol och vindstilla. Efter att ha frågat runt blev vi anvisade en sjösättningsramp i småbåtshamnen, där det gick bra att sjösätta trots full ebb. Om det blåst hade det dock varit nervöst, eftersom det inte fanns någon kaj eller brygga intill rampen. Vi pratade även med campingägaren som skulle dra upp en annan båt med sin traktor. Han gav oss lite fisketips, bl.a. att det brukar stå makrill inne i fjorden vid kraftverkets utlopp. Vi betalade honom senare 200 kr för att parkera bilen hela veckan och utnyttja alla faciliteter på campingen, som frysbox, dusch och toalett.
Eidfjord är gästhamn för många stora kryssningsfartyg och medan vi var där kom det en ny 'Titanic' nästan varje dag. Tyvärr finns det bara 1 toalett i gästhamnen och den får man dela med 2500 kryssningsgäster som gått iland, så man hinner knappt sätta sig förrän det står nån och rycker i dörren. Som tur var hade vi även hyrt in oss på den närbelägna campingen, så att vi hade toalett dygnet runt. Men vi bodde i båten. Inom 100 m fanns två närbutiker, tre gatukök och ett flott hotell.
Första kvällen drog vi ut och provade makrillställena i innerfjorden, men fick bara småknot. Till sist hittade vi ett sillstim där Christian drog ett halvdussin sillar som vi hade som agn följande dag. Men trötta efter att ha varit vakna 40 timmar så avbröt vi ganska tidigt och kröp till kojs i hamnen.
En dag som denna var det riktigt skönt att sova i båten. Men här får ingen tid förspillas, vädret måste utnyttjas för djupfiske.
Följande dag var ganska blåsigt och det gick tidvis vita gäss ute på fjorden, så efter en lång sovmorgon fick vi satsa på att hitta lä bakom klipputsprång i en av fjordarmarna. Där fick vi ett halvdussin mindre kungsfiskar (lusuer) och några enkilosblekor, som skulle visa sig bli veckans enda matfiskar.
Tredje dagen var det totalt bleke på förmiddagen, så vi skyndade oss ut redan före frukost för att fiska på djupet. Vi hade fortfarande kvar ett par sillar från första dagen och ett par små bläckfiskar Christian fått, vilket även kompletterades med Gulp. Driften var tidvis minimal och vi fick bra bottenkontakt. Vi provade uppe på platåerna, ner längs stupen, nere vid klippfoten och en bit ut på leran, men hade inte ett hugg på hela förmiddagen. Sen kom vinden och vi fick flytta in i fjordarmen.
Fjärde fiskedagen var det ganska svag och växlande vind, så vi satsade lite överallt, djupt och grunt. Det som gav fångst var att drifta längs klipporna där man fick enstaka småblekor. Vi fick även några fler bläckfiskar, ny art för båda. Vi trodde först att de bara högg på agn, men de visade sig sen hugga på allt som rör sig.
Ny art, bläckfisk.
Om fisket varit bättre hade vi fiskat även sista dagen, men i stället tog vi upp båten och såg till att komma hem i rimlig tid. Resan tog drygt 13 timmar. Eidfjord var en väldigt vacker och bekväm turistort inom rimligt bilavstånd från Skåne, men eftersom fisket var lite av en besvikelse så kommer vi nog inte att åka dit igen.
