Lubbklubba

Nu har jag lärt mig filma hyfsat med GoPro-kameran. Innan vi åker till Röda Havet om en vecka har jag beställt en lins som är anpassad till att ge skarpa bilder under vattnet. Den man fick med kameran ger skarpa bilder på land, men tar ganska suddigt i vatten.

Nu återstår att lära sig videoredigering i Premiere, vilket inte är det lättaste. När jag försökte idag så föll alla titlarna bort i den slutliga versionen, så jag får göra ett nytt försök i morgon. Även den misslyckade varianten blev dock helt OK (se nedan).

Av någon märklig anledning har jag aldrig fått en svensk gös, bara den amerikanska varianten walleye. Förrän idag. Den senaste veckan har jag varit på sjön en stund varje dag och nötit med vertikalspöet, i hopp om att det äntligen ska lossna. Och idag gick det vägen, på en djupkant söder om Ivö.


Min första gös. Tyvärr höll den inte måttet, så jag släppte tillbaks den i sjön. Hade varit god på grillen ikväll annars. Det får bli fläskkarré i stället.


Jag har fixat ett ismetspö med kapslad haspel som lillgrabben kan fiska med, riggat med samma jigg som mitt spö. Tyvärr är han inte så intresserad ännu. Men det kommer. Idag tyckte han det var spännande när pappa fick en elaking med stora huggtänder.

Idag var det öringpremiär i Skräbeån. Jag anlände strax efter fiskestarten kl 08. Då var det inte särskilt många där, men inom den närmaste timmen kom det betydligt fler. Jag hade dock en hel del otur, eller oskicklighet. På fjärde kastet satte jag den nyinköpta wobblern á 119 kr i en rosenbuske på andra sidan ån och var tvungen att gå tillbaka till parkeringen, köra runt till andra sidan och gå ner och bärga den. I samma veva bärgade jag även en wobbler år Patrik Olsson som klåpade sig på liknande vis. Jag såg även dagens fisk fångas, av en Kristianstadssnubbe i röd toppluva.

Sen slog jag nytt rekord i klantighet. När solen gick över horisonten, d.v.s. fasaderna på Nymölla Bruk, fick jag den rakt i ansiktet och bländades. Så jag bestämde mig för att ta på solglasögonen. De låg i den stängda bröstfickan på täckjackan. När jag drog upp dem så trillade bilnycklarna ut. Plums- rakt ner i ån!

Jag försökte fiska upp dem från 1.5 meters djup med håv och neoprenvantar men misslyckades. Sen kom familjen till undsättning, med allt vad en riktig man behöver - vadarstövlar, våtdräkt, simglasögon och handduk. Med andra ord en perfekt utrustning för att bärga bilnycklar från isvatten. Äldsta dottern offrade sig åtminstone och stack ner ansiktet i ån med simglasögonen på och bekräftade att den vita grejen under bryggan verkligen var bilnycklarna.

Men de som visste råd var de andra fiskarna, som tidigare fått dagens enda öring i ån. De lånade ut ett tungt skeddrag som jag satte på änden av min lina, sen lyckades jag på första försöket kroka bilnycklarna rakt i nyckelringen och dra upp dem ur ån. Årets fångst bärgades nedan först fiskedagen!


Årets öringpremiär i Skräbeån bjöd på ett strålande vårväder!


Det bästa bottennappet jag någonsin fått...


Dagens enda fisk togs av några Kristianstadsbor. Den här öringen har sälarna missat, kanske för att den med sin goda kondition kunnat simma ifrån dem allihop.

Isen har burit sedan Lucia och den gångna helgen har det varit strålande vårvinterväder med sol, ett par minusgrader och svaga vindar. Trots detta har jag inte heller denna gång kommit iväg på något isfiske. All kraft har gått till att såga ved inför kommande vinter samt att gå på teaterpremiär i Kristianstad.

Men idag har jag åtminstone ägnat hela eftermiddagen åt fiskevård. I stormen för fjorton dagar sedan föll vår stora ek omkull. Den missade huset med några meter och ligger nu i grannens plantering. Vi kapade kronan redan på 70-talet och lät murgröna växa över den höga grova stammen. Nu hade murgrönan tagit över och hela 'obelisken' var vackert grön. Murgröna tappar ju inte bladen på vintern. Men eken under var död och den yttersta decimetern av stammen helt murken. En bit in är det fortfarande prima kärnved, som vi ska försöka ta tillvara som till kommande brasor. Att göra plankor av den hade förstås varit roligare, men då hade vi fått lyfta ut den med en stor skoplastare, vilket grannarna nog inte vill ha körandes på sin gräsmatta.

Men murgrönan som klädde ekstammen har tjänat ut sin roll. Min svåger var här under veckan och sågade bort den med motorsågen samt försökte kapa upp ekstammen i småbitar (det senare misslyckades). Nu låg murgrönan i stora högar och jag insåg att man kanske skulle kunna göra någonting nyttigt med den - en risvase.

Jag högg några hål i isen utanför tomten för att loda djupet och hittade den branta sluttningen där bottnen faller fort från 2 meter till 25 meter. Centrum för vasen hamnar på platsen för ca 6 meters djup. Några meter in är det två meter djupt och några meter ut är det tio meter. Jag fyllde en tom vedsäck med sten som sänke och släpade ut på isen. Sedan drog jag ut grova grenar av murgröna och band ihop med flagglina. Under den kommande veckan ska jag sätta fast en markeringsboj för att varna trollingfiskare och sedan hugga hål i isen runt om så att den sjunker. Framåt augusti ska det nog bli bra abborrfiske där.


En primitiv risvase av murgröna. Kanske något liten och inte gjord enligt traditionell ritning, men förmodligen bättre fiskeplats än ren sandbotten.

Äntligen värme i Sverige. Åt ute på altanen i kväll, sen ville barnen åka en sväng med båten. Vi passade på att vertikaljigga nån timme innan solen gick ner, men som vanligt i Ivösjön så blev det total bom. Det vilar en förbannelse över mitt fiske i sjön. Båtens huvudbatteri verkar behöva bytas, men reservbatteriet går hyfsat och motorn har ännu inte krånglat sen senaste servicen. Alltid något. Idag besiktigade jag båtsläpet. Åkte på ombesiktning pga missljud i ena hjullagret. Det var väl inte helt oväntat, när man backar ner i saltvatten ett dussintal gånger om året. Synd dock att de inte kan konstruera grejer som tål vad de är till för.

  
Kompisen och storflickan njuter av 30 knops fartvind i försommarkvällen. Men nån fisk blev det inte.

Idag hölls den årliga Gäddträffen på Ivösjön, så hela dagen har trollingbåtarna glidit förbi utanför vardagsrumsfönstret. Själv stod jag över av flera skäl. För det första är båten på verkstan för att få den tjuriga motorn fixad. För det andra är jag inte så förtjust i vare sig gäddfiske eller trolling, även om jag ibland ägnar mig åt det. Jag har varit med några gånger, oftast med brorsonen Christian i båten. Vår bästa placering var en silvermedalj i juniorklassen som Christian fick för en 5-kilosgädda. Men det var längesen jag var med nu, nästan tio år sedan.


Massor av trollingbåtar har passerat här utanför idag, i friska vindar och under regntunga skyar.

Gäddorna radades upp på köttkrokar till allmän beskådning. Vinnargäddan vägde 10.89 kg och fångades av Owe Rautenberg som åkt ända från Tyskland för att vara med.

I år hade tävlingen 69 båtar med ca 150 fiskare, större än förra veckans Kinnarpsfestival och större än de flesta laxtrollingtävlingarna i havet. Många ungdomar förespråkar att Ivösjön ska börja tillämpa C&R i tävlingen, men än är vi inte där. Det är nog en generationsfråga. Ivösjöns Fiskevårdsförening domineras av husbehovsfiskare, som anser att riktigt stora gåddor är skadedjur som äter upp den värdefulla matfisken, d.v.s. smågäddor, gösar och abborrar. Själv är jag varken för eller emot gäddbonkning. Jag brukar sätta tillbaka de flesta gäddor jag fångar, eftersom jag inte är så förtjust i att äta dem. Men jag bekymrar mig inte så mycket heller, Ivösjön är så stor att något dussin gäddor hit eller dit inte spelar någon roll för beståndet. Och det lockat ju onekligen publik när storfiskarna radas upp för vägning. Hade sett lite komiskt ut om alla kommit fram tomhänta till sekretariatet och hållit ut armarna för att visa hur lång den var.

En kollega på jobbet berättade på fredagsfikat igår att han varit ute och pimplat abborre på Ivösjön förra lördagen (när jag var på Öresund). Först fick de inte en stjärt på tre timmar, sen plötsligt så började måsarna flockas och dyka precis intill, så de körde dit och släppte ner. På en halvtimme fick de sen trettio abborrar på två man, stora välmatade nors-abborrar. En sån huggfest är det inte ofta man får uppleva. Och plötsligt var det över lika fort som det började, måsarna skingrades och det jagande stimmet försvann.

Detta var den sista helgen det var tillåtet att fiska kräftor i Ivösjön för i år. Vädret var skapligt igår och jag hade sparat renset från havsabborrarna jag grillade i fredags, så jag passade på att använda det som agn i ett antal kräftburar. En fet och go fisk, det borde kräftorna gilla. Det var visserligen trettio år sen jag senast såg en kräfta i Ivösjön, men nu hade jag fått tips om att de utplanterade signalkräftorna håller till uppe i norra delen av sjön. Enligt statistiken tas det ca ett ton kräftor om året i sjön, fördelat på totalt 300 använda burar. Det är således inte många som bemödar sig med att sätta kräftburar, kanske 30-50 pers. Det skulle bli ett snitt på tjugo kilo per man, en riktigt skaplig fångst. Fast enligt den senast tillgängliga statistiken, 2007, togs det bara 32 kg kräftor, så förmodligen har Ivösjöns bestånd drabbats av samma okända öde som Skräbeåns. Men enligt Fisksumpen (Ivösjöns årsskrift) har det satts ut nya kräftyngel 2006 och 2007, som återfångades i hundratal 2008, inom ramen för en akademisk studie.

Två av mina burar blåste överbord och försvann i djupet när jag gasade för mycket på väg ut, sen lade jag några utanför Jeans brygga och några utanför veterinären.  Men när jag hämtade dem idag var alla tomma, inte en klo denna gången heller. Kräftbestånden är tydligen väldigt lokala fortfarande. De som känner till lokalerna får rejäla fångster och alla vi andra blir utan. Jag får leta vidare nästa år. Eller åka till Vättern, 35 mil enkel väg med båten på släp.


Tomma burar - jag har inte sett en kräfta i Ivösjön på 30 år. Ändå har jag planterat ut hundratals småkräftor (från Skräbeån) vid min egen brygga.

Nu i eftermiddag har jag tagit upp båten på trailern, så att den är redo för Öresund nästa helg. Jag ser verkligen fram emot att havsfiska igen. Det var flera månader senast.

Idag kom sommaren tillbaka, efter en tids kyla, ösregn och kulingvindar. Såna här dagar är det synd att båten ligger på trailer, annars hade det bara varit att hoppa ombord och köra ut. Badtemperaturen vid min brygga närmar sig åter 20 grader. Men i morgon så här dags går jag ombord på ett flyg som ska ta mig till Nordnorge, så jag kommer ändå att få min beskärda del av båtåkning den kommande veckan. Idag inträffar sommarsolståndet, när midnattssolen står som allra högst uppe på nordkalotten.