Snabbrapport Garminfestivalen
Anmälda till Garminfestivalen 2012
Garminfestivalen - fler bilder
Team Humminbird Sweden med Henrik Karlén vid rodret är på väg att lägga ut inför starten första dagen.
Sillkungen Christian visar upp vinnarsillen på 340 gram, som vi tog första dagen efter bara 30 minuter. Jag fick en som var något kortare men tjockare, som vi aldrig vägde. Vi spekulerade idag om inte min sill kan ha vägt lite mer ändå, men det är ju lätt att vara efterklok. Vi fick även ett antal torskar som var långt under minimåttet 60 cm, samt ett antal små makrillar. Sen åkte vi och nötte på Lappengrund nästan hela dagen, vilket bara resulterade i sandskädda och knot, båda av hyfsad men inte gigantisk storlek. Sillen blev dagens bästa fisk i både absolut och relativ vikt.
Fjärsing har jag inte fått sen jag var tretton år. Men på lördagen fick vi dem på nästan varje nersläpp. En var så glupsk att den följde med betet upp till ytan och högg precis intill båten. Verkar vara en tillfällig invasion, för vi har aldrig fått någon i Öresund förut, trots att vi fiskar där nästan varje år vid den här tiden. Taggarna är giftiga som huggormar och kan ge rejäl smärta och långvariga besvär om man blir stucken, så det gäller att vara försiktig. Christian skar bort huvudena och filéade ett drygt halvdussin som han tog hem för att steka. Han räknar inte en art som fångad om han inte ätit den också. Just fjärsingen lär vara en delikatess.
Kö till invägningen dag 1
Dag 2 var ganska svårfiskad pga starka strömmar och snabb drift, så bottenmetet var stendött för vår del. Vi ökade dock poängen med mitt nya pers på makrill. Sedan efter många timmars fisklöshet, fick jag äntligen en slätvar som höll minimåttet med sina styva 30.2 cm, bara en halvtimme innan slutet. Förra tävlingen fick jag släppa tillbaka den enda slätvaren vi fick, eftersom den var under måttet. Jag har aldrig ätit slätvar förut, så vi tog hem den. Har lagt den i frysen i väntan på ugnsbakning nästa helg. 330 gram räcker nog inte till att mätta familjen, men en liten smakbit ska det åtminstone bli.
Så fort vi kom i hamn efter tävlingen sprack molnen upp och vinden mojnade, allt enligt Murphy's lag. Det blev nästan medelhavsvärme i Norra Hamnen i Helsingborg, där söndagsflanörerna nyfiket stannade till för att kika i alla fångstbaljorna.
Garmin/Kinnarpsfestivalen 2009
Det var 39 anmälda lag i tävlingen. På väg ut till starten får man köra ca två sjömil med låg fart genom hamnen i Landskrona. Hastighetsbegränsningen kan vara ganska frustererande när man ska hem och har bråttom. Vi var extra stressade pga motorkrångel och fick dispens att lämna tillbaka båtbrickan nån minut för sent. Pga av samma motorkrångel förlorade vi nog ett par timmars värdefull fisketid eftersom vi måste köra sakta under långa perioder. Motorn hackade och hostade om man försökte gasa på. Jag måste få det fixat snart, men om inte ens båtverkstan vet vad som är fel är det inte lätt att laga. Tidvis fungerar den ju problemfritt, det är när man kör långa sträckor som det krånglar.
Slätvar, en ny art för mig. Har knappt sett en slätvar i verkligheten förut, inte ens i fiskdisken. De enda jag sett var de som vägdes in på fjolårets tävling. Mitt nya pers lyder 27 cm. Synd att de hade höjt minimåttet från 25 till 30 cm i år, så att jag måste släppa tillbaks den, annars hade vi fått en art till i tävlingen. Dag ett vägde vi in fem arter, inga särskilt stora exemplar av något. Sill, torsk, knot, sandskädda och vitling.
Team Lubbklubba bestod i år av mig, Uttern och Fransson. Här Uttern framför vårt basläger, en liten husvagn som Fransson hade lånat av en kompis. Man ser även vad lite kondens på kameran kan ställa till med. Vädret var strålande hela helgen, gassande sol och värme med ganska svaga vindar. Men på natten blev det kallt. Själv sov jag i båten, vilket var riktigt kallt och fuktigt men ganska hemtamt. Jag brukar tillbringa ca en vecka i ruffen på båten varje år.
På söndagen tog jag nytt pers på näbbgädda, 706 gram. En riktigt rolig fisk som fångades på flötmete med ett lätt sutarspö. Den högg först på flötet, sen på sillstrimlan. När jag gjorde mothugg kände jag direkt att det var nåt stort. Vi fick inviga min nyinköpta håv, för det hade varit förargligt att tappa fisken. I övrigt höjde vi resultatet på sill och vitling samt drog äntligen några makrillar som vi jagat så förtvivlat hela tävlingen. Men plattfisken ville inte hugga.
Det är bra med sponsorer. Prisbordet var värt över 200.000 kr, vilket ska jämföras med de samlade deltagaravgifterna som var kanske 60.000 kr. Serietävlingen Scandinavian Saltwater Cup vanns av Rapala Pro Guide medan Kinnarpsfestivalen vanns av Team Navia. Min näbbgädda hade god chans att belönas med en av de små pokalerna nere till vänster i bild, men det var förstås nån dansk som fått en 20 gram större. Vi kom på 30:e plats med våra sju arter, ca 320 poäng. Klart bättre än förra året. Och nästa år blir vi ännu bättre.
Tankad, packad och klar
Det här vädret har vi beställt. Och det ser vi ut att få också.
Här är en av fiskarna vi ska fånga - knot. Fast gärna i större version än denna.
Tävlingsdags
Eftersom förra helgens fisketur på Skagerack blev inblåst, lyckades jag förhandla mig till en ny fiskehelg av hustrun. Det blev anmälan till Kinnarpsfestivalen i Landskrona. Jag lade ut en förfrågan bland de andra från den inblåsta Skageracksturen och det tog bara ett par timmar att få ihop fullt gäng i TEAM LUBBKLUBBA. Just nu håller vi på och knyter tackel, städar båten och smider onda planer inför nästa helg. Förra året fiskade jag med Christian i samma tävling, mest för att känna lite på atmosfären i tävlingen och lära mig mer om artfisket i Öresund. Vi kom näst sist, trots att vi hade tävlingens största fisk efter första dagen. Så är det med artfiske, störst är inte alltid bäst. En halvkilos sill är värd mer än en tiokilos torsk. I år har jag ett tremannalag, vilket ger större chans att komma bra till. Det är jag och två hyfsat erfarna gubbar från Småland som fiskar från min båt. Ska bli hur kul som helst!
Fjolårets startnummer förklarar en hel del...
Tjusningen med artfisketävlingar är att det krävs en sjukilos torsk för att slå en sill som denna.
Idag var jag sugen på fredagslyx och hittade färsk havsabborre i fiskdisken på Ica Maxi. När vi hade sommarhus i Bretagne lärde vi oss att havsabborre är bland det godaste som finns bland havets frukter. Havsabborren är ju nästan utrotad i sina naturliga vatten runt Frankrike, men den har kommit starkt i Skandinavien på senare år. Det lär finnas ett starkt bestånd i Oslofjorden, och i senaste utgåvan av tidningen Fiske-Feber som kom igår, så fanns en stenhård fiske-porrfilm där några danskar fångade massor av havsabborre på 3-4 kg runt stenrev på Jyllands västkust. Synd att det är så långt att åka, annars hade jag satsat på att fånga en själv. De fiskarna jag köpte på ICA vägde 5-6 hg styck och var odlade i Grekland. Tidigare i somras köpte vi frysta filéer av samma fisk, men den var mycket sämre. Färsk ska den vara, det lärde vi oss idag. Självklart bjöd jag in min mamma till middagen, eftersom havsabborre var hennes favoritfisk när hon hade huset i Bretagne. Alla fyra som smakade kvällens fisk tyckte att det var den godaste fisk de ätit i år, t.o.m. bättre än Klubbad Lubb eller Bonkad Torsk. En av världens bästa matfiskar. Jag kryddade med färsk finhackad persilja, oregano, basilika samt citronpeppar. Och det viktigaste av allt, massor av havssalt i form av grova flingor som man smular mellan fingrarna. Credit för receptet här!
