På en sten i Atlanten
Bilen är packad och klar, i morgon åker jag och Christian på årets Norgeresa. Den här gången bär vägen till Sula Rorbuer, längst ut i havsbandet väster om Fröja, i höjd med Trondheim. Så långt ut att man måste åka en liten färja för att komma dit. Vi ska bo på hotell och hyra en 21 fots aluminiumbåt, som kan ta oss till beryktade yttergrundet Örnklakken som ligger bara några sjömil bort. Ifall det blåser för mycket finns massor av fiskeställen i lä bland öarna också.
Här är en reklamfilm för platsen som några ryssar gjorde i höstas. De hade flygande drönare. Vi har med oss två olika kameror som kan filma under vattnet, en GoPro och en WaterWolf.
Här är en reklamfilm för platsen som några ryssar gjorde i höstas. De hade flygande drönare. Vi har med oss två olika kameror som kan filma under vattnet, en GoPro och en WaterWolf.
Sejfredag
Christian fick nytt pers på sej, 10.5 kg
Dagen har varit ganska blåsig, vilket inte gör så mycket om man fiskar sej. Vi fick tips om ett par grund som gett bra med sej, Foten och Gullfiskskallen, så vi körde dit i förmiddags. Efter några timmars nötande hade vi dock bara fått 1 sej, men den var desto större, 10.5 kg, så Christians heder var räddad.
Därefter körde vi in i Måstadbukta och försökte få plattfisk, men det gick dåligt i den snabba driften. Vi borde egentligen ankrat och mäskat. Vi avslutade fiskepasset på ett grund utanför hamnen, där vi fiskade småsej med UL-spön. Jag fick en på över kilot, vilket var riktigt häftigt på så lätt utrustning. Den var precis lagom stor för att min kylbox skulle bli helt full inför morgondagens hemresa.
Torskdagen
Nytt pers på torsk, 11 kg
Igår var det regn och blåst hela dagen, så vi tog bara ett kort fiskepass under några timmar på eftermiddagen. Det enda vi fick var småsej, som vi rensade och åt till kvällsmat. Elektroniken på hyrbåten var reparerad och skrovet på Rocad 606 visade sig vara riktigt stabilt i den grova sjön, det gungade betydligt mindre än vad min egen båt skulle gjort.
Idag var vädret betydligt bättre och vi kom ut redan på förmiddagen. Vi började på grundtopparna söder om Väröy, men efter ett par timmar hade vi bara fått småsej och en femkilos torsk som fick gå tillbaka. Båtarna från Nordic Sea Angling snackade rätt mycket på radion, så vi hörde att ett gäng haft bra fiske ca fem sjömil norr om oss, på ett ställe som heter Råkhalsfluen. Vi körde dit.
Där gick det bättre och efter ett par drifter hade vi baljan full av torsk. Jag fick den största på 11 kg, vilket är nytt pers. Både vinden och dyningen la sig och havet blev nästan platt. När Christian skulle veva upp i slutet av en drift fick han plötsligt ett hårt hugg precis under båten. Det var en liten hälleflundra som följt med jiggen upp. Den var färdig för gaffning nästan genast, men släppte när jag stack ner gaffen i vattnet. Den låg dock kvar under båten och cirkulerade runt jiggen i minst en minut. Den hann även hugga och släppa en gång till. Jag trodde att jag filmat hela äventyret med undervattenskameran, men det visade sig att jag ställt in den fel, så att den bara tagit stillbilder när jag satte på och stängde av den. Allt enligt Murpys lag.
Sen åkte vi in till Nordlandsflaket där vi fick flundran i tisdags, och gjorde några drifter i den gassande kvällssolen. Det enda vi fick där var dock en rejäl solbränna i ansiktet. Sen bestämde vi oss för att åka hem och rensa torsken. Vi upptäckte igår att campen har en vaccuum-maskin, så man kan göra riktigt fina paket av fileerna. Jag har ett tiotal paket av vardera torsk och hälleflundra nu. En dags fiske återstår, sen bär det hemåt på lördag morgon. Väderprognosen ser skaplig ut.
De dimhöljda bergens hälleflundror
Efter ett riktigt sjusovarpass, för att återhämta all sömn vi missat under helgens nattskift, kom vi ut på ett blankt hav vid 15-tiden idag. Vi provade ett antal grundtoppar nordost om Väröy, men fick bara småsej och småtorsk. Solen gassade, vinden la sig nästan helt och en tumlare kretsade runt båten.
Sen tappade vi elektriceten på ekolod/GPS pga ärg pch glappkontakt, så vi fick gissa oss fram lite. Vi la oss på Nordlandflaket söder om Mosken och fiskade hälleflundra, där exakt position är mindre viktigt. Det var så grunt att man såg bottnen. Tidvattnet gick ut med hög fart, så strömmen gjorde jobbet, det var bara att släppa ner jiggarna och latfiska. Christian påpekade att vi låg i den malström som betvingade ubåten Nautilus i Jules Vernes klassiker 'En världsomsegling under havet'. Och mycket riktigt såg man antydningar till strömvirvlar här och var. Plötsligt, när vi minst anade det, fick vi dubbelhugg, varsin hälleflundra bara nån meter ifrån varandra. Christian såg dem nere i vattnet där han stod i aktern. Hans flundra var lite mindre än min och släppte ganska snart, men min satt kvar och började göra rusningar. Det var riktigt häftigt att ta upp den på ett haspelspö i det grunda vattnet. Christian filmade med GoPro-kameran under vattnet, hoppas det blev något. Efter 5-10 minuters kamp kunde den gaffas. Väl i båten firades fångsten med en fet Havanna-cigarr.
Vi fortsatte fiska nån timme till, och pratade bl.a med ett gäng från Nordic Sea Angling-campen som metade. rödspätta på samma ställe. Men när kvällssolen gassade som bäst, så bildades dimbankar runt öarna. Vi insåg att det skulle bli jobbigt att hitta hem utan GPS i tät dimma, så vi begav oss mot hamnen. Det visade sig att min hälleflundra var dagens enda på campen. Team Snus som bor i andra huset fick dock två i samma klass igår.
I morgon spår både YR och DMI regn och frisk vind hela dagen, så då ska vi nog stanna i land och invänta att camp-ägaren fixar båten. För min egen del är resans huvudmål redan uppnått, så den värsta prestationsångesten har försvunnit. Det brukar betyda tur. Torsdag-fredag väntas bättre väder igen, så resan har bara börjat.
Sej & skrei
Vi befinner oss just nu på Väröy i Lofoten, dit årets fiskeresa gått. Första kvällen lovade gott, med riktig Greklandsvärme och bra väderprognos, men när vi kom ut gick det ändå ganska grov sjö. Om vi velat hade vi kunnat fylla baljan med torsk i klassen 2-5 kg, men vi släppte tillbaka allihop. Ambitionen är att om möjligt fylla tullransonen med hälleflundra, torsken kommer i andra hand.
Haj haj
I kväll, sista kvällen, blev det minsann djupfiskeväder, efter flera dagars blåsande. Båda har fått småhajar, men lubben har uteblivit. Om en stund är det läggdags och i morgon kör vi hem.
Flounder pounder
Eller skrubbklubba på svenska. Idag har vi fått mycket makrill, många över halvkilot. På kvällen även ett halvdussin fina skrubbor, med 700 g i topp.
Mot Norge
Hela långa vintern har båten legat på trailern men ligger nu vid bryggan i Ivösjön. Den är skrubbad invändigt och utvändigt och har fått ett nytt extrabatteri. Nu återstår bara packning, sen är det klart att åka iväg på årets Norge-vecka, som börjar 8 juli. Fiskefebern börjar infinna sig och utrustningen ses över och kompletteras. Jag har köpt ett nytt spö för speedjigging, en häftig metod som egentligen är till för tropiska snabbsimmare men som även funkar för Norges sejar.
Planen är att åka till Åndalsnes, där vi varit en gång tidigare. Då hade vi otur med både vädret och med sillens vandringar, så det blev inte så mycket fisk, men vi hoppas det ska gå bättre denna gången. Platsen har stor potential för att fånga både det ena och det andra, särskilt om sillstimmen är inne i fjorden eller om det är så vindstilla att man kan djupfiska.
I Åndalsnes simmar den ovanliga glasvaren.
Eidfjord
Det var drygt en vecka sen jag och Christian kom hem från årets Norgevecka, men jag har inte varit på blogghumör. Här kommer äntligen en rapport. Efter att ha hållit ständig koll på vad som är det typiska vädret på ett antal ställen i sydvästra Norge, bestämde vi oss för att åka till Eidfjord. Det ligger längst in i Hardangerfjorden, med en laxälv och utloppet från norra Europas största vattenkraftverk, som borde locka till sig fisk. Inklämt mellan höga fjäll är det det ofta vindstilla och några grader varmare än t.ex. Åndalsnes. I fjorden finns stora djup där det bl.a. rapporterats om blålånga från land. Och gästkajen ligger mitt i stan, på nära gångavstånd från alla bekvämligheter.
Över Hardangervidda, högfjällsplatån som är känd för sina extrema snömängder, bl.a. beskrivet i Jan Guillous bok 'Brobyggarna'. Färden avslutas med en lång serpentintunnel strax innan man kommer ner till havet vid Eidfjord. Bilen tog rejält med stryk i backarna och skrek efter motorolja i varje snäv kurva.
Vi körde på natten och kom fram på morgonen, i ett strålande väder med sol och vindstilla. Efter att ha frågat runt blev vi anvisade en sjösättningsramp i småbåtshamnen, där det gick bra att sjösätta trots full ebb. Om det blåst hade det dock varit nervöst, eftersom det inte fanns någon kaj eller brygga intill rampen. Vi pratade även med campingägaren som skulle dra upp en annan båt med sin traktor. Han gav oss lite fisketips, bl.a. att det brukar stå makrill inne i fjorden vid kraftverkets utlopp. Vi betalade honom senare 200 kr för att parkera bilen hela veckan och utnyttja alla faciliteter på campingen, som frysbox, dusch och toalett.
Eidfjord är gästhamn för många stora kryssningsfartyg och medan vi var där kom det en ny 'Titanic' nästan varje dag. Tyvärr finns det bara 1 toalett i gästhamnen och den får man dela med 2500 kryssningsgäster som gått iland, så man hinner knappt sätta sig förrän det står nån och rycker i dörren. Som tur var hade vi även hyrt in oss på den närbelägna campingen, så att vi hade toalett dygnet runt. Men vi bodde i båten. Inom 100 m fanns två närbutiker, tre gatukök och ett flott hotell.
Första kvällen drog vi ut och provade makrillställena i innerfjorden, men fick bara småknot. Till sist hittade vi ett sillstim där Christian drog ett halvdussin sillar som vi hade som agn följande dag. Men trötta efter att ha varit vakna 40 timmar så avbröt vi ganska tidigt och kröp till kojs i hamnen.
En dag som denna var det riktigt skönt att sova i båten. Men här får ingen tid förspillas, vädret måste utnyttjas för djupfiske.
Följande dag var ganska blåsigt och det gick tidvis vita gäss ute på fjorden, så efter en lång sovmorgon fick vi satsa på att hitta lä bakom klipputsprång i en av fjordarmarna. Där fick vi ett halvdussin mindre kungsfiskar (lusuer) och några enkilosblekor, som skulle visa sig bli veckans enda matfiskar.
Tredje dagen var det totalt bleke på förmiddagen, så vi skyndade oss ut redan före frukost för att fiska på djupet. Vi hade fortfarande kvar ett par sillar från första dagen och ett par små bläckfiskar Christian fått, vilket även kompletterades med Gulp. Driften var tidvis minimal och vi fick bra bottenkontakt. Vi provade uppe på platåerna, ner längs stupen, nere vid klippfoten och en bit ut på leran, men hade inte ett hugg på hela förmiddagen. Sen kom vinden och vi fick flytta in i fjordarmen.
Fjärde fiskedagen var det ganska svag och växlande vind, så vi satsade lite överallt, djupt och grunt. Det som gav fångst var att drifta längs klipporna där man fick enstaka småblekor. Vi fick även några fler bläckfiskar, ny art för båda. Vi trodde först att de bara högg på agn, men de visade sig sen hugga på allt som rör sig.
Ny art, bläckfisk.
Om fisket varit bättre hade vi fiskat även sista dagen, men i stället tog vi upp båten och såg till att komma hem i rimlig tid. Resan tog drygt 13 timmar. Eidfjord var en väldigt vacker och bekväm turistort inom rimligt bilavstånd från Skåne, men eftersom fisket var lite av en besvikelse så kommer vi nog inte att åka dit igen.
Över Hardangervidda, högfjällsplatån som är känd för sina extrema snömängder, bl.a. beskrivet i Jan Guillous bok 'Brobyggarna'. Färden avslutas med en lång serpentintunnel strax innan man kommer ner till havet vid Eidfjord. Bilen tog rejält med stryk i backarna och skrek efter motorolja i varje snäv kurva.
Vi körde på natten och kom fram på morgonen, i ett strålande väder med sol och vindstilla. Efter att ha frågat runt blev vi anvisade en sjösättningsramp i småbåtshamnen, där det gick bra att sjösätta trots full ebb. Om det blåst hade det dock varit nervöst, eftersom det inte fanns någon kaj eller brygga intill rampen. Vi pratade även med campingägaren som skulle dra upp en annan båt med sin traktor. Han gav oss lite fisketips, bl.a. att det brukar stå makrill inne i fjorden vid kraftverkets utlopp. Vi betalade honom senare 200 kr för att parkera bilen hela veckan och utnyttja alla faciliteter på campingen, som frysbox, dusch och toalett.
Eidfjord är gästhamn för många stora kryssningsfartyg och medan vi var där kom det en ny 'Titanic' nästan varje dag. Tyvärr finns det bara 1 toalett i gästhamnen och den får man dela med 2500 kryssningsgäster som gått iland, så man hinner knappt sätta sig förrän det står nån och rycker i dörren. Som tur var hade vi även hyrt in oss på den närbelägna campingen, så att vi hade toalett dygnet runt. Men vi bodde i båten. Inom 100 m fanns två närbutiker, tre gatukök och ett flott hotell.
Första kvällen drog vi ut och provade makrillställena i innerfjorden, men fick bara småknot. Till sist hittade vi ett sillstim där Christian drog ett halvdussin sillar som vi hade som agn följande dag. Men trötta efter att ha varit vakna 40 timmar så avbröt vi ganska tidigt och kröp till kojs i hamnen.
En dag som denna var det riktigt skönt att sova i båten. Men här får ingen tid förspillas, vädret måste utnyttjas för djupfiske.
Följande dag var ganska blåsigt och det gick tidvis vita gäss ute på fjorden, så efter en lång sovmorgon fick vi satsa på att hitta lä bakom klipputsprång i en av fjordarmarna. Där fick vi ett halvdussin mindre kungsfiskar (lusuer) och några enkilosblekor, som skulle visa sig bli veckans enda matfiskar.
Tredje dagen var det totalt bleke på förmiddagen, så vi skyndade oss ut redan före frukost för att fiska på djupet. Vi hade fortfarande kvar ett par sillar från första dagen och ett par små bläckfiskar Christian fått, vilket även kompletterades med Gulp. Driften var tidvis minimal och vi fick bra bottenkontakt. Vi provade uppe på platåerna, ner längs stupen, nere vid klippfoten och en bit ut på leran, men hade inte ett hugg på hela förmiddagen. Sen kom vinden och vi fick flytta in i fjordarmen.
Fjärde fiskedagen var det ganska svag och växlande vind, så vi satsade lite överallt, djupt och grunt. Det som gav fångst var att drifta längs klipporna där man fick enstaka småblekor. Vi fick även några fler bläckfiskar, ny art för båda. Vi trodde först att de bara högg på agn, men de visade sig sen hugga på allt som rör sig.
Ny art, bläckfisk.
Om fisket varit bättre hade vi fiskat även sista dagen, men i stället tog vi upp båten och såg till att komma hem i rimlig tid. Resan tog drygt 13 timmar. Eidfjord var en väldigt vacker och bekväm turistort inom rimligt bilavstånd från Skåne, men eftersom fisket var lite av en besvikelse så kommer vi nog inte att åka dit igen.
Langesund 2010
Vi fångade 11 arter i Langesund på fem avslappnade fiskedagar utan stress. Inga nya för mig och inga reg-vikter, men några pers för mig och några nya arter för Christian. En del arter jag inte fått på decennier. Vädret var blåsigt de flesta dagarna, så djupfisket gick inget vidare, men grundtoppar inomskärs och några utomskärs gav roliga och omväxlande fångster. Förutom de på bild fick vi även vitling, torsk och makrill.
Berggylta kan jag inte minnas när jag fick senast, även om jag har den på min lista. Så denna räknar jag som mitt pers, trots att den inte vägdes (kanske 2-300 g).
Min första bleka på flera år. Den togs på ett lätt vertikaljiggspö. Alltid lika roligt att fånga en så stendum, aggressiv och urstark fisk på UL-prylar. (Samma egenskaper som en dörrvakt på anabola).
Nytt pers på blågylta, 250 gram. Senast det begav sig var på 80-talet. Kul att man inte behöver åka till Röda Havet för att fånga färgglada korallfiskar.
Glyskolja är nog en av havets mest patetiska fiskar, vars enda mening i livet är att vara mat åt andra.
Knot har jag bara fått en handfull i livet, men här är en till.
Lusuer (Mindre Kungsfisk), vacker eller ful är upp till betraktaren. Denna vägde 250 gram och är mitt pers. På lördagen var enda dagen med riktigt finväder, så vi kunde åka utomskärs. Det låg dock fortfarande kvar en rejäl dyning och var stark ström, så djupfisket fick vi avbryta.
Stensnultrorna höll till under flytbryggan i hamnen och högg ivrigt på små räkbitar. Alla försök att fånga något annat på den platsen spolierades av omedelbara attacker från dessa agntjuvar.
Stekarbryggan. Hit kom alla Norges stekare på lördagen och lade till med Pappas vräkiga båt, när ett av Norges största band Girobygget spelade på den lokala puben (som för övrigt hade gig med Deep Purple, Kim Larsen, Lars Winnerbäck och Kent under juli). Vår båt var minst och smutsigast, och vår "stekning" inskränkte sig till fisken vi fångat. Under veckan åt vi sju av våra elva arter: torsk, bleka, sej, vitling, knot, mindre kungsfisk och blågylta. Den sistnämnda var bättre än väntat, jag trodde det skulle vara som att äta mört ungefär. Makrillen hade förstås varit god att äta också, men vi fick inte fler än att vi ville ha alla som agn.
Slakterdäck. Vi hade ingen frys, så vi fick vänta till sista dagen med att fånga all fisk vi ville ha med oss hem. Vi försökte först på lubb och långa, men vind och ström var för starka för djupfiske, så vi åkte ut till ett grund som heter Cirkusen, där vi hittade ett stort sejstim som gav oss ett tyskinspirerat köttfiske med 3-4 fina matfiskar på varje nersläpp. Efter 40-50 fiskar tröttnade vi och körde i land för att rensa, vilket tog tre timmar. Vi köpte is i närbutiken så att den skulle hålla sig färsk. Senare på natten tog vi upp båten och körde hem till Sverige, så att fisken inte skulle bli dålig. Det hade förstås varit billigare att köpa fisken på Ica, men att komma hem utan fisk skulle inneburit en idiotförklaring från övriga familjen.
Någon som fallit i fällan: "Älskling jag har hittat en rejäl stålbåt skitbilligt på Blocket. Vi kan ha den vid sommarstugan..."
Igår kväll lade sig vinden och idag när vi redan var hemma i Skåne var det förstås sol och vindstilla i Langesund. Detta innebar t.ex. att Isola-Magnus kunde gå ut på djupet och dra en långa på nästan 24 kg. Troligen enda dagen på veckan det var möjligt utan komplicerad ankring. Bara att gratulera till nytt pers. Isola-gänget skrev artikeln i Fiske-Feber som hjälpte oss att hitta de bästa fiskeplatserna, vilket var bra timing eftersom jag mer eller mindre bestämt mig för Langesund redan innan deras artikel publicerades. Vi vill även tacka Henrik Karlén som förärade oss med ett besök i båten och gav oss massor av tips på bra inomskärsfiske.
Dags för Langesund
Båten är packad och städad, nu ska den bara tas upp också. I natt åker vi till Langesund i sydnorge för en veckas varierat havsfiske, jag och Christian. Det blir en primitiv bo-i-båten-resa.
Langesund är platsen där jag på allvar inledde mina fiskeresor till Norge för 12 år sen. Då fick jag en långa på 18.6 kg som kom in på årets top-10 bland svenskfångade fiskar i Norge.
Langesund är platsen där jag på allvar inledde mina fiskeresor till Norge för 12 år sen. Då fick jag en långa på 18.6 kg som kom in på årets top-10 bland svenskfångade fiskar i Norge.
Lubbklubbarfilm
Credit till Christian för klippningen. I övrigt nästan inget fiske på flera veckor pga husrenovering och dåligt väder. Någon enstaka bomtur på Ivösjön är allt jag presterat.
Myrfjord
Dag 1 - Resan dit
Vi var tre man som bokat årets norgeresa - jag, min brorson Christian och hans polare "Hippien". Jag och Christian har havsfiskat i Norge och Sverige många gånger tidigare, medan Hippien bara var med i Åndalsnes förra sommaren och därutöver knappt har fiskat alls. Vi klev på tåget i ottan och åkte till Köpenhamn, där vi kom i precis lagom tid för att checka in, passera säkerhetskontrollen, handla spritransonen och kliva på planet. Jag fick betala för 18 kg övervikt på mitt bagage. Grabbarna hade färre prylar och slapp undan sånt. Christian torskade dock med sina stålhättade militärkängor i säkerhetskontrollen, och fick göra om proceduren barfota, till stor munterhet hos medresenärerna. Han behövde stålhättan om han fick en havskatt, sa han. Flygresan gick i tre ben, över Oslo, Tromsö och Alta. Sen fick vi sitta och skaka på en buss i tre timmar, genom ruffiga samebyar, lusbitna renhjordar och små vindpinade fiskelägen, innan vi kom fram till världens ände - Havöysund. Fy fan vad kallt, hemma i Skåne var badtemperaturen 20 grader vid min brygga. Här var det högst 10 grader i luften och blåste småspik. Vi ringde värden för Myrfjord camp, tillika hamnvakt i Havöysund, Stockholmaren Jan-Eric som kom och hämtade oss i sin lilla skrotfärdiga bil. Vi fick sitta på bagaget för att få plats, men det gick. Vi installerade oss snabbt i det fräscha nybyggda rummet och gick genom säkerhetsdetaljerna för hyrbåten, samtidigt som vi stekte en snabb middag av pytt-i-panna, vilken jag betalat överviktsavgift av 60 kr/kg för att kunna ta med. Sen gav vi oss ut på havet för att känna lite på fisket.
Bra flygväder på väg till Alta. Finns där några hälleställen månne?
Vi lade oss över ett grund precis utanför Myrfjord. Det hade varit pissväder i flera dagar och en ganska grov dyning rullade in från Ishavet. Men nu var vädret på bättringvägen, så vågorna minskade märkbart redan under vårt första fiskepass. Bara några sekunder efter att han släppt ner så stod Christian med spöböj. Upp kom resans första fisk, en torsk på ca 1-2 kg. Om vi hade tagit tillvara alla såna skulle vi fyllt den norska utförselransonen på 15 kg filé, redan under första kvällens tvåtimmarspass. Men torsk kan vi lika gärna fånga hemma, så vi hade bestämt oss för att bara ta tillvara andra arter. 100% av torskarna vi fick släpptes tillbaka oskadda. Även de som vevats upp från ganska stora djup simmade ivrigt tillbaka ner igen. Hemligheten är att ge dem tid att släppa ut luften ur den expanderande simblåsan innan man tar upp dem ända till ytan. Det räcker att hålla dem några meter under båten tills man ser att de bubblat färdigt. Under första fiskepasset tog vi även lite småsej på upphängarna. Dessa sparades som agn till nästa dag. Efter två timmar åkte vi in till bryggan och kom i säng före midnatt.
Christian med resans första fisk, direkt på första nedsläppet. Såna torskar fick vi fler än vi orkade räkna under de kommande dagarna. All torsk släpptes tillbaka.
Dag 2 - Vi provar lite av varje
Vi ställde klockan på 6 nästa morgon för att kunna utnyttja det utlovade finvädret. Man visste ju inte hur länge det skulle vara - i slutet av veckan var sämre väder utlovat. Morgonen var solig och fjorden låg som en spegel. Smålänningarna som åkte i den andra båten hade fiskat hela natten, så de gick och lade sig när vi steg upp. De hade fiskat runt öarna i sydväst och fått massor av torsk, plus en liten hälleflundra och en uer som extra bonus. Vi bestämde oss för att åka dit. Jag hade spanat in det området redan innan avresan. Runt öarna fanns det massor av grundtoppar på 10-20 meters djup, där vi hoppades fånga sej, torsk och havskatt. På sydsidan sluttade bottnen brant ner till drygt 250 meters djup, där vi misstänkte att det fanns uer, stor lubb och kanske rentav rariteten fläckig havskatt. I djupområdet i söder fanns dessutom flera branta toppar på 100-150 meter med djupare vatten runt om. Väster om öarna gick en djup och smal undervattenscanyon som i min fantasi verkade helt magisk. Och enligt Jan-Eric hade några tidigare gäster fått flera stora hälleflundror vid riktat fiske på grundområdena runt öarna. En riktigt hotspot för alla arter, med andra ord.
Den mesta fisketiden lade vi runt de små öarna sydväst om Myrfjord, Store och Lille Latöya.
Vi började fiska på en 20-meters topp väster om canyonen. Driften gick åt söder, ut mot avgrundsdjupet. Vi fick torsk på varje nedsläpp, ända ner till 100 meter där nappen tunnade ut. Men storleken på torsken var medioker, bara 1-3 kg. Det var inte såna vi ville ha, tvåsiffrigt skulle det vara för att bli intressant. Vi åkte in i canyonen i stället och släppte ner mitt i, där djupet var ca 100 meter. Genast fick jag och Hippien napp och kunde veva upp varsin kolja i tvåkilos-klassen. Hippien fick sedan en ännu större kolja, på 2.6 kg. En helt ny art för honom, och första fiskarna han får är giganter, större än Christians pers. Sen provade vi den branta söderkanten på ostsidan om canyonen, utan att få fisk. Vi åkte tillbaka till koljastället och konstaterade att där även fanns lubb. Nu kom lubbklubban fram och blodbadet inleddes.
Hippien med sitt livs första kolja på 2.1 kg. Den hade gett honom ABUs guldmärke om vi bemödat oss med att anmäla den. En stund senare fick han en på 2.6 kg samt många fler i tvåkilosklassen under veckan.
Men resans största dröm var hälleflundran. Vi provade att sätta på stora jiggar och nöta hälleflundra på grundområdet söder om Store Latöya. Jag hade även en "Giant Baithead" agnad med en sej på ett extra spö i spöhållaren, som jag lät dingla över bottnen på varje drift. Solen gassade, det var riktigt svettigt i flytoverallen och jag var tvungen att plocka av mig en tröja. Vi var rädda att fisken i baljan skulle bli dålig i värmen. Jag rensade min kolja i båten, men den segskinnade lubben ville jag inte ge mig på att rensa ute till sjöss. Vi fiskade även en stund i sundet mellan öarna. Då hade det börjat blåsa en del. Vinden och strömmen tog ut varandra så att båten låg nästan stilla i sundet. Men hälleflundran lyste med sin frånvaro, så vi åkte iland för att rensa fångsten och passade även på att laga en snabb lunch.
Sämre kan man ha det, spöböj i gassande sol, på vindstilla hav och med höga fjäll runtom. Det blev rent av lite varmt i flytoverallen.
Efter lunch begav vi oss mot Havöysund för att skaffa mat och mer bensin. Vi gjorde flera fiskestopp på vägen och provade hälleflundrafisket i västra inloppet till sundet. Vi provade även att meta rödspätta i sundet, där det tagits fisk på nästan 4 kg tidigare i år. Men ingen av plattfiskarna behagade nappa. Enligt en fiskargubbe vi pratade med på kajen hade mudderverket fått rödspättan att fly. Det hade samma vecka påbörjat ett omfattande muddringsprojekt i sundet och skulle hålla på i flera år. Jag hann precis tanka vid Statoil innan de stängde kl 17. Sen drev vi ut ur sundet med strömmen och fiskade hela vägen, först efter spätta, sen efter hälleflundra. Men det gav bara en liten torsk.
Vi provade att fiska havskatt nedanför den branta klippan strax norr om Myrfjord, men det visade sig i stället vara en bra plats för kolja. Vinden lade sig framåt kvällen och vi bestämde oss för att köra de tio sjömilen över öppet vatten till Trollsundet, en av de hetaste platserna för hälleflundra i området. Där provade vi alla möjliga metoder under ett par timmar - aktiv vertikaljiggning, passiv driftjiggning, horisontellt haspelfiske med en extremt rörlig flex-wobbler, mete med Giant Baithead och flera sjömils jiggtrolling. Men när flera timmars nötande inte hade gett någon fisk, samtidigt som hunger och andra naturbehov började kännas av, så åkte vi hem och lagade oss en sen middag bestående av panerad kolja, kokt potatis och gubbröra. Väderleksprognosen för morgondagen såg dålig ut, med kulingvindar utlovade. Smålandsgänget var på väg ut för ett nattpass i bleket och vi beslöt att hänga på innan vi skulle bli inblåsta. Vi provade djupfiske och några drifter över klippkanter med hopp och kungsfisk och havskatt, men efter ett par timmars resultatlöst fiske åkte vi in till bryggan och gick till sängs, efter en 22 timmar lång dag.
Hälletrolling i Trollsundet
Dag 3 - Bottenfiske på vindstilla hav
Vi hade inte ställt någon klocka, så vi vaknade inte förrän kl 14, trötta som vi var efter gårdagens 22-timmarspass. Christian titta ut genom fönstret och konstaterade "Kuling my ass!". Fjorden hade bara en lätt krusning på ytan. Efter en snabb frukost kom vi ut och körde till Havöysund för att skaffa mer bensin. Efter tankningen förtöjde vi längs en träkaj nära bron och fiskade spätta, denna gång uppströms mudderverket. Men det enda vi fick var ulk (rötsimpa), en ny art för Christian. Efter någon timme gav vi upp och passade på att pillefiska under bron i strömvändningen. Där fick vi småtorsk som drog bra på UL-spöna, samt äckliga sjögurkor, liknande de vi tidigare fått i Saltströmmen. Bland annat fick jag upp en riktigt vacker akvarie-dekoration, två ihopväxta sjögurkor med massor av korall, musslor och ormstjärnor runt om. Men höjdpunkten var en doublé av torsk och sjögurka kombinerat, riktigt tungt att veva upp. Självklart en besvikelse när jag hade hoppats på ett rödprickigt dasslock. Detta var inte riktigt vad vi önskat, så vi åkte ut till koljastället vid klippan, där vi fick en kolja och en stor röd ulk. Fisken vägdes inte, men jag räknar den som mitt pers på den arten.
Skönheten ligger i betraktarens ögon
Vinden lade sig helt under kvällen och det rådde totalt bleke på Ishavet i nästan åtta timmar. Vi bestämde oss för att utnyttja finvädret till djupfiske, som är betydligt svårare om det blåser. Men vårt första mål var havskatt, som vi trots många försök inte lyckats få hittills under resan. Färden gick till canyonen, där vi lade oss över kanterna och dunkade pilkar i bottnen, agnade med Gulp eller sejbitar på enkelkrok. Efter ett otal torskar samt några koljor och lubbar, kom äntligen katthugget, på Christians pilk. Vi hade med oss en piccoloflaska Champagne och en cigarr, som vi reserverat till den som först fick en hälleflundra eller marulk, men i brist på dessa så fick en liten havskatt duga. Nu hade vi ju dessutom en levande cigarrsnoppare i båten. Bill Clintons ökända cigarr luktade nog ungefär likadant när han tog den i sin mun.
Christian provar ett nytt sätt att snoppa cigarren. Monica Lewinski hade nog gjort det bättre. Men lukten är densamma.
En av resans otaliga småtorskar har fattat tycke för en röd Gulpmask.
Lubbklubbning
Uppe på topparna fick man bara torsk, i stora mängder. På kanterna och i cayonens botten fick vi lubb och kolja, en hel del torsk samt Christians havskatt. men ingen uer. Efter att ha fått lite bra bilder på havskatt och lubbklubbning bestämde vi oss för att fiska djupare. Nu hade dessutom strömmen minskat, så driften var bara några tiondels knop. Här skulle fångas uer! Den arten hade ingen av oss fått ännu. Vi började på branten söder om Store Latöya och fiskade oss neråt för varje nedsläpp, tills vi slutligen nått 250 meter. Men inte en stjärt på hela vägen. I stället körde vi till en djuptopp lite längre söderut. Men inte heller där fanns någon huggvillig fisk, varken på toppen eller kanterna. Nu var klockan tre på natten och det började blåsa. Dags att köra hem och rensa fisken innan vi kröp till kojs. Väl i hamn slog vi upp rejäla glas med sprit och smuttade på under rensningen. Klockan 6 kom vi i säng. Då hade det även börjat regna. Smålänningarna kom precis in när vi gick till kojs, med ungefär samma fiskar som oss.
Midnatt över Ishavet. Totalt bleke vid sommarsolståndet, ett sammanträffande som är få förunnat.
Dagens skörd efter att alla torskarna släppts tillbaka. Lubb, kolja, havskatt och småsej. Fantastiska matfiskar allihop.
Dag 4&5 - Inblåsta!
Vi vaknade sent och konstaterade snabbt att det inte skulle bli någon båtfärd inom de närmaste timmarna. Det gick stora vita gäss ända in i fjorden. Då kan man bara tänka sig hur stora vågorna skulle vara ute på öppet vatten. Vi som hade tänkt fiska hälleflundra när det blåste, men nu gick det inte ens att gå ut på sjön. Vi gick ner på bryggan och kände att den hade slagsida i vinden. Senare på eftermiddagen blåste det så hårt att man knappt kunde stå upprätt därute. Dessutom kom Jan-Eric och upplyste oss om att det inte går några bussar från Havöysund på lördagar, så om vi skulle kunna komma hem måste vi åka redan på fredagskvällen. Det var ju en miss i planeringen. Att det skulle finnas bussfria dagar fanns inte i vår tankevärld, men befinner man sig vid världens ände så gör man.
Några tidigare gäster myntade uttrycket: No fishing day is vodka day! Så blev det för vår del också...
Enligt prognosen skulle det blåsa styv kuling ända till fredag eftermiddag, när vi skulle åka hem. Vi hoppades i det längsta att vinden skulle vrida lite mot norr, så att vi kunde få lä bakom bergen och fiska inne i fjorden. Men det gjorde den inte. Vi gav upp tanken på mer fiske, tömde och skurade båten. Sen fanns bara en sak kvar att göra - att dricka upp vår spritranson. Det hade ju varit synd att ta hem spriten, så det måste ju också göras. Jag tröttnade vid midnatt och försökte gå och sova, men med fyra rejäla Irish Coffe under västen var jag hög som ett hus på koffein. Dessutom hade jag sovit långt in på eftermiddagen, så det gick ju inte att somna om igen så tidigt. Jag låg och läste en deckare hela natten. Grabbarna fortsatte festa och klättrade sedan upp för en brant fjällsluttning mitt i natten. Där på toppen fick de plötsligt mobiltäckning och nåddes av ett SMS om att "Michael Jackson är död". De hade champagne med sig som genast korkades upp. Sen satt de på fjälltoppen i styv kuling och drack champagne klockan fem på morgonen. En ganska absurd situation. Nästa dag var grabbarna ganska spaka, förmodligen tog den ansträngande bergsklättringen musten ur dem. Men efter att jag sparkat dem ur säng vid lunch så gick det snabbt att packa färdigt samt tömma och städa stugan innan taxin kom och tog oss till bussen. Vi fick övernatta på en camping i Alta, där grabbarna bl.a. köpte valfläsk i snabbköpet. Jag hade ju kvar en hel del av min spritranson, så jag hade det ganska småmysigt under den trista hemfärden. Min sista champagneflaska (som var avsedd för den tilltänkta hälleflundran) sveptes som frukost innan jag gick genom säkerhetskontrollen i Alta. Grabbarna hade konsumerat nästan hela ransonen under torsdagskvällen och lovade sig själva att aldrig supa mer. Den sista decilitern i deras flaskor hälldes ut på marken bakom stugan när vi städade. Redan på vägen hem började vi diskutera olika alternativ för nästa års resa - Väröy, Island, Västnorge, eller att samla ihop ett större gäng och boka en hel camp tillsammans. Vi får se var vi hamnar.
Du står på en fjälltopp vid randen av Ishavet. Det blåser styv kuling. Klockan är fem på morgonen. Du har druckit en hela vodka. Du har precis fått veta att "King of Pop" är död. Du är kung!
Vi var tre man som bokat årets norgeresa - jag, min brorson Christian och hans polare "Hippien". Jag och Christian har havsfiskat i Norge och Sverige många gånger tidigare, medan Hippien bara var med i Åndalsnes förra sommaren och därutöver knappt har fiskat alls. Vi klev på tåget i ottan och åkte till Köpenhamn, där vi kom i precis lagom tid för att checka in, passera säkerhetskontrollen, handla spritransonen och kliva på planet. Jag fick betala för 18 kg övervikt på mitt bagage. Grabbarna hade färre prylar och slapp undan sånt. Christian torskade dock med sina stålhättade militärkängor i säkerhetskontrollen, och fick göra om proceduren barfota, till stor munterhet hos medresenärerna. Han behövde stålhättan om han fick en havskatt, sa han. Flygresan gick i tre ben, över Oslo, Tromsö och Alta. Sen fick vi sitta och skaka på en buss i tre timmar, genom ruffiga samebyar, lusbitna renhjordar och små vindpinade fiskelägen, innan vi kom fram till världens ände - Havöysund. Fy fan vad kallt, hemma i Skåne var badtemperaturen 20 grader vid min brygga. Här var det högst 10 grader i luften och blåste småspik. Vi ringde värden för Myrfjord camp, tillika hamnvakt i Havöysund, Stockholmaren Jan-Eric som kom och hämtade oss i sin lilla skrotfärdiga bil. Vi fick sitta på bagaget för att få plats, men det gick. Vi installerade oss snabbt i det fräscha nybyggda rummet och gick genom säkerhetsdetaljerna för hyrbåten, samtidigt som vi stekte en snabb middag av pytt-i-panna, vilken jag betalat överviktsavgift av 60 kr/kg för att kunna ta med. Sen gav vi oss ut på havet för att känna lite på fisket.
Bra flygväder på väg till Alta. Finns där några hälleställen månne?
Vi lade oss över ett grund precis utanför Myrfjord. Det hade varit pissväder i flera dagar och en ganska grov dyning rullade in från Ishavet. Men nu var vädret på bättringvägen, så vågorna minskade märkbart redan under vårt första fiskepass. Bara några sekunder efter att han släppt ner så stod Christian med spöböj. Upp kom resans första fisk, en torsk på ca 1-2 kg. Om vi hade tagit tillvara alla såna skulle vi fyllt den norska utförselransonen på 15 kg filé, redan under första kvällens tvåtimmarspass. Men torsk kan vi lika gärna fånga hemma, så vi hade bestämt oss för att bara ta tillvara andra arter. 100% av torskarna vi fick släpptes tillbaka oskadda. Även de som vevats upp från ganska stora djup simmade ivrigt tillbaka ner igen. Hemligheten är att ge dem tid att släppa ut luften ur den expanderande simblåsan innan man tar upp dem ända till ytan. Det räcker att hålla dem några meter under båten tills man ser att de bubblat färdigt. Under första fiskepasset tog vi även lite småsej på upphängarna. Dessa sparades som agn till nästa dag. Efter två timmar åkte vi in till bryggan och kom i säng före midnatt.
Christian med resans första fisk, direkt på första nedsläppet. Såna torskar fick vi fler än vi orkade räkna under de kommande dagarna. All torsk släpptes tillbaka.
Dag 2 - Vi provar lite av varje
Vi ställde klockan på 6 nästa morgon för att kunna utnyttja det utlovade finvädret. Man visste ju inte hur länge det skulle vara - i slutet av veckan var sämre väder utlovat. Morgonen var solig och fjorden låg som en spegel. Smålänningarna som åkte i den andra båten hade fiskat hela natten, så de gick och lade sig när vi steg upp. De hade fiskat runt öarna i sydväst och fått massor av torsk, plus en liten hälleflundra och en uer som extra bonus. Vi bestämde oss för att åka dit. Jag hade spanat in det området redan innan avresan. Runt öarna fanns det massor av grundtoppar på 10-20 meters djup, där vi hoppades fånga sej, torsk och havskatt. På sydsidan sluttade bottnen brant ner till drygt 250 meters djup, där vi misstänkte att det fanns uer, stor lubb och kanske rentav rariteten fläckig havskatt. I djupområdet i söder fanns dessutom flera branta toppar på 100-150 meter med djupare vatten runt om. Väster om öarna gick en djup och smal undervattenscanyon som i min fantasi verkade helt magisk. Och enligt Jan-Eric hade några tidigare gäster fått flera stora hälleflundror vid riktat fiske på grundområdena runt öarna. En riktigt hotspot för alla arter, med andra ord.
Den mesta fisketiden lade vi runt de små öarna sydväst om Myrfjord, Store och Lille Latöya.
Vi började fiska på en 20-meters topp väster om canyonen. Driften gick åt söder, ut mot avgrundsdjupet. Vi fick torsk på varje nedsläpp, ända ner till 100 meter där nappen tunnade ut. Men storleken på torsken var medioker, bara 1-3 kg. Det var inte såna vi ville ha, tvåsiffrigt skulle det vara för att bli intressant. Vi åkte in i canyonen i stället och släppte ner mitt i, där djupet var ca 100 meter. Genast fick jag och Hippien napp och kunde veva upp varsin kolja i tvåkilos-klassen. Hippien fick sedan en ännu större kolja, på 2.6 kg. En helt ny art för honom, och första fiskarna han får är giganter, större än Christians pers. Sen provade vi den branta söderkanten på ostsidan om canyonen, utan att få fisk. Vi åkte tillbaka till koljastället och konstaterade att där även fanns lubb. Nu kom lubbklubban fram och blodbadet inleddes.
Hippien med sitt livs första kolja på 2.1 kg. Den hade gett honom ABUs guldmärke om vi bemödat oss med att anmäla den. En stund senare fick han en på 2.6 kg samt många fler i tvåkilosklassen under veckan.
Men resans största dröm var hälleflundran. Vi provade att sätta på stora jiggar och nöta hälleflundra på grundområdet söder om Store Latöya. Jag hade även en "Giant Baithead" agnad med en sej på ett extra spö i spöhållaren, som jag lät dingla över bottnen på varje drift. Solen gassade, det var riktigt svettigt i flytoverallen och jag var tvungen att plocka av mig en tröja. Vi var rädda att fisken i baljan skulle bli dålig i värmen. Jag rensade min kolja i båten, men den segskinnade lubben ville jag inte ge mig på att rensa ute till sjöss. Vi fiskade även en stund i sundet mellan öarna. Då hade det börjat blåsa en del. Vinden och strömmen tog ut varandra så att båten låg nästan stilla i sundet. Men hälleflundran lyste med sin frånvaro, så vi åkte iland för att rensa fångsten och passade även på att laga en snabb lunch.
Sämre kan man ha det, spöböj i gassande sol, på vindstilla hav och med höga fjäll runtom. Det blev rent av lite varmt i flytoverallen.
Efter lunch begav vi oss mot Havöysund för att skaffa mat och mer bensin. Vi gjorde flera fiskestopp på vägen och provade hälleflundrafisket i västra inloppet till sundet. Vi provade även att meta rödspätta i sundet, där det tagits fisk på nästan 4 kg tidigare i år. Men ingen av plattfiskarna behagade nappa. Enligt en fiskargubbe vi pratade med på kajen hade mudderverket fått rödspättan att fly. Det hade samma vecka påbörjat ett omfattande muddringsprojekt i sundet och skulle hålla på i flera år. Jag hann precis tanka vid Statoil innan de stängde kl 17. Sen drev vi ut ur sundet med strömmen och fiskade hela vägen, först efter spätta, sen efter hälleflundra. Men det gav bara en liten torsk.
Vi provade att fiska havskatt nedanför den branta klippan strax norr om Myrfjord, men det visade sig i stället vara en bra plats för kolja. Vinden lade sig framåt kvällen och vi bestämde oss för att köra de tio sjömilen över öppet vatten till Trollsundet, en av de hetaste platserna för hälleflundra i området. Där provade vi alla möjliga metoder under ett par timmar - aktiv vertikaljiggning, passiv driftjiggning, horisontellt haspelfiske med en extremt rörlig flex-wobbler, mete med Giant Baithead och flera sjömils jiggtrolling. Men när flera timmars nötande inte hade gett någon fisk, samtidigt som hunger och andra naturbehov började kännas av, så åkte vi hem och lagade oss en sen middag bestående av panerad kolja, kokt potatis och gubbröra. Väderleksprognosen för morgondagen såg dålig ut, med kulingvindar utlovade. Smålandsgänget var på väg ut för ett nattpass i bleket och vi beslöt att hänga på innan vi skulle bli inblåsta. Vi provade djupfiske och några drifter över klippkanter med hopp och kungsfisk och havskatt, men efter ett par timmars resultatlöst fiske åkte vi in till bryggan och gick till sängs, efter en 22 timmar lång dag.
Hälletrolling i Trollsundet
Dag 3 - Bottenfiske på vindstilla hav
Vi hade inte ställt någon klocka, så vi vaknade inte förrän kl 14, trötta som vi var efter gårdagens 22-timmarspass. Christian titta ut genom fönstret och konstaterade "Kuling my ass!". Fjorden hade bara en lätt krusning på ytan. Efter en snabb frukost kom vi ut och körde till Havöysund för att skaffa mer bensin. Efter tankningen förtöjde vi längs en träkaj nära bron och fiskade spätta, denna gång uppströms mudderverket. Men det enda vi fick var ulk (rötsimpa), en ny art för Christian. Efter någon timme gav vi upp och passade på att pillefiska under bron i strömvändningen. Där fick vi småtorsk som drog bra på UL-spöna, samt äckliga sjögurkor, liknande de vi tidigare fått i Saltströmmen. Bland annat fick jag upp en riktigt vacker akvarie-dekoration, två ihopväxta sjögurkor med massor av korall, musslor och ormstjärnor runt om. Men höjdpunkten var en doublé av torsk och sjögurka kombinerat, riktigt tungt att veva upp. Självklart en besvikelse när jag hade hoppats på ett rödprickigt dasslock. Detta var inte riktigt vad vi önskat, så vi åkte ut till koljastället vid klippan, där vi fick en kolja och en stor röd ulk. Fisken vägdes inte, men jag räknar den som mitt pers på den arten.
Skönheten ligger i betraktarens ögon
Vinden lade sig helt under kvällen och det rådde totalt bleke på Ishavet i nästan åtta timmar. Vi bestämde oss för att utnyttja finvädret till djupfiske, som är betydligt svårare om det blåser. Men vårt första mål var havskatt, som vi trots många försök inte lyckats få hittills under resan. Färden gick till canyonen, där vi lade oss över kanterna och dunkade pilkar i bottnen, agnade med Gulp eller sejbitar på enkelkrok. Efter ett otal torskar samt några koljor och lubbar, kom äntligen katthugget, på Christians pilk. Vi hade med oss en piccoloflaska Champagne och en cigarr, som vi reserverat till den som först fick en hälleflundra eller marulk, men i brist på dessa så fick en liten havskatt duga. Nu hade vi ju dessutom en levande cigarrsnoppare i båten. Bill Clintons ökända cigarr luktade nog ungefär likadant när han tog den i sin mun.
Christian provar ett nytt sätt att snoppa cigarren. Monica Lewinski hade nog gjort det bättre. Men lukten är densamma.
En av resans otaliga småtorskar har fattat tycke för en röd Gulpmask.
Lubbklubbning
Uppe på topparna fick man bara torsk, i stora mängder. På kanterna och i cayonens botten fick vi lubb och kolja, en hel del torsk samt Christians havskatt. men ingen uer. Efter att ha fått lite bra bilder på havskatt och lubbklubbning bestämde vi oss för att fiska djupare. Nu hade dessutom strömmen minskat, så driften var bara några tiondels knop. Här skulle fångas uer! Den arten hade ingen av oss fått ännu. Vi började på branten söder om Store Latöya och fiskade oss neråt för varje nedsläpp, tills vi slutligen nått 250 meter. Men inte en stjärt på hela vägen. I stället körde vi till en djuptopp lite längre söderut. Men inte heller där fanns någon huggvillig fisk, varken på toppen eller kanterna. Nu var klockan tre på natten och det började blåsa. Dags att köra hem och rensa fisken innan vi kröp till kojs. Väl i hamn slog vi upp rejäla glas med sprit och smuttade på under rensningen. Klockan 6 kom vi i säng. Då hade det även börjat regna. Smålänningarna kom precis in när vi gick till kojs, med ungefär samma fiskar som oss.
Midnatt över Ishavet. Totalt bleke vid sommarsolståndet, ett sammanträffande som är få förunnat.
Dagens skörd efter att alla torskarna släppts tillbaka. Lubb, kolja, havskatt och småsej. Fantastiska matfiskar allihop.
Dag 4&5 - Inblåsta!
Vi vaknade sent och konstaterade snabbt att det inte skulle bli någon båtfärd inom de närmaste timmarna. Det gick stora vita gäss ända in i fjorden. Då kan man bara tänka sig hur stora vågorna skulle vara ute på öppet vatten. Vi som hade tänkt fiska hälleflundra när det blåste, men nu gick det inte ens att gå ut på sjön. Vi gick ner på bryggan och kände att den hade slagsida i vinden. Senare på eftermiddagen blåste det så hårt att man knappt kunde stå upprätt därute. Dessutom kom Jan-Eric och upplyste oss om att det inte går några bussar från Havöysund på lördagar, så om vi skulle kunna komma hem måste vi åka redan på fredagskvällen. Det var ju en miss i planeringen. Att det skulle finnas bussfria dagar fanns inte i vår tankevärld, men befinner man sig vid världens ände så gör man.
Några tidigare gäster myntade uttrycket: No fishing day is vodka day! Så blev det för vår del också...
Enligt prognosen skulle det blåsa styv kuling ända till fredag eftermiddag, när vi skulle åka hem. Vi hoppades i det längsta att vinden skulle vrida lite mot norr, så att vi kunde få lä bakom bergen och fiska inne i fjorden. Men det gjorde den inte. Vi gav upp tanken på mer fiske, tömde och skurade båten. Sen fanns bara en sak kvar att göra - att dricka upp vår spritranson. Det hade ju varit synd att ta hem spriten, så det måste ju också göras. Jag tröttnade vid midnatt och försökte gå och sova, men med fyra rejäla Irish Coffe under västen var jag hög som ett hus på koffein. Dessutom hade jag sovit långt in på eftermiddagen, så det gick ju inte att somna om igen så tidigt. Jag låg och läste en deckare hela natten. Grabbarna fortsatte festa och klättrade sedan upp för en brant fjällsluttning mitt i natten. Där på toppen fick de plötsligt mobiltäckning och nåddes av ett SMS om att "Michael Jackson är död". De hade champagne med sig som genast korkades upp. Sen satt de på fjälltoppen i styv kuling och drack champagne klockan fem på morgonen. En ganska absurd situation. Nästa dag var grabbarna ganska spaka, förmodligen tog den ansträngande bergsklättringen musten ur dem. Men efter att jag sparkat dem ur säng vid lunch så gick det snabbt att packa färdigt samt tömma och städa stugan innan taxin kom och tog oss till bussen. Vi fick övernatta på en camping i Alta, där grabbarna bl.a. köpte valfläsk i snabbköpet. Jag hade ju kvar en hel del av min spritranson, så jag hade det ganska småmysigt under den trista hemfärden. Min sista champagneflaska (som var avsedd för den tilltänkta hälleflundran) sveptes som frukost innan jag gick genom säkerhetskontrollen i Alta. Grabbarna hade konsumerat nästan hela ransonen under torsdagskvällen och lovade sig själva att aldrig supa mer. Den sista decilitern i deras flaskor hälldes ut på marken bakom stugan när vi städade. Redan på vägen hem började vi diskutera olika alternativ för nästa års resa - Väröy, Island, Västnorge, eller att samla ihop ett större gäng och boka en hel camp tillsammans. Vi får se var vi hamnar.
Du står på en fjälltopp vid randen av Ishavet. Det blåser styv kuling. Klockan är fem på morgonen. Du har druckit en hela vodka. Du har precis fått veta att "King of Pop" är död. Du är kung!
Lubbklubbardags
Lubbklubban är nedpackad
Nu är det bara timmar kvar tills jag sätter mig på tåget som ska ta mig till Kastrup. Därifrån flyger vi över Oslo till Alta och sen blir det buss hela eftermiddagen tills vi kommer fram till Havöysund, några mil sydväst om Nordkapp. Vi ska bo på en nyöppnad fiskecamp som heter Myrfjord. I morgon så här dags sitter vi förhoppningsvis i båten på väg ut på en kvällstur. Huvudsyftet med resan är att fiska hälleflundra, men där finns god chans på mycket annat skoj. Havskatt, kungsfisk, sej, torsk, kolja, gigantiska rödspättor och självfallet lubb. Klubban är nedpackad.
Det var tre år sen jag var i Nordnorge senast. De senaste två åren har jag åkt längre söderut i Norge så att jag skulle kunna ta med min egen båt. Men nu är det dags för midnattssolen igen. Efter att veckans barnkalas och släktmiddag avverkats har jag gått rastlös i två dagar, otålig att komma iväg. Om tekniken tillåter så kommer vi att blogga därifrån och lämna regelbundna fångstrapporter. Annars kommer nästa inlägg och utförlig rapport när vi kommit hem i slutet av nästa vecka.
