Lubbklubba

Efter hemkomsten från semestern känns det mest som om vi gått och väntat in att vädret ska bli så pass torrt att man kan klippa den decimeterhöga gräsmattan. Men det har bara regnat, regnat och regnat. I brist på motion bakom gräsklipparen tog jag och hustrun en promenad i den närbelägna kronoskogen, där vi nog inte varit på 15-20 år. I stället för att gå den stora stigen där alla går med sina hundar tog vi den lilla smala. Vi kom inte mer än 100 m in förrän det lyste gult överallt runt stigen. Tydligen är det inte så många andra som går där heller. Efter att ha vikt upp min skjorta till en maggördel och fyllt den med kantareller mötte vi en tant som var på väg dit från andra hållet med en papperspåse i högsta hugg. Förmodligen hade vi hittat och plundrat hennes hemliga ställe. Först till kvarn...


Regnet är inte bara dåligt. Såna här hittar man inte på Gran Canaria.

Ända sen jag var tre-fyra år gammal har kräftpremiären varit lika spännande som julafton. Och i vuxen ålder faktiskt ännu större. När jag var liten hade vi äkta flodkräftor hemma i badviken på tomten, bara att plocka med håv och ficklampa (fast den fiskemetoden var förbjuden). Men när jag var 11 år dog de ut av kräftpesten. Det har planterats ut signalkräftor i Ivösjön, men det beståndet har aldrig tagit sig. Själv har jag satt flera hundra i vår vik, men aldrig sett röken av dem efteråt. De bara försvinner.


Svenska flodkräftor som man kokar själv slår det mesta i matväg.

Senare har beståndet av utplanterade signalkräftor i Skräbeån  tagit fart ordentligt, så jag har upplevt några goda kräftfisken även i vuxen ålder (jag har fiskerätt där, i egenskap av revisor i fiskevårdsföreningen). Men tyvärr har signalkräftorna försvunnit de senaste tre-fyra åren. Det sägs att en okänd sjukdom decimerat beståndet av signalkräftor i många vatten i södra Sverige och att de återhämtat sig efter några år, men än är vi inte där. Skräbeån är död. Fiskeförbud råder. Det finns små lokala bestånd på olika platser i Ivösjön, men de är inte lätta att hitta.

Jag försökte fiska i Vättern för några år sen, men fick mest uppleva "Vilda Vättern" både i form av de kräfttjuvar som härjar i sjön och de brutala vågor som uppstår vid kulingvind där. Av 6 satta kräftburar fick jag upp 1, som innehöll fem stora bumlingar till kräftor. De åt jag med andakt vid höstens kräftskiva.

I våras fick jag veta av en f.d. kollega att hon hade en damm med flodkräftor på sin tomt. Jag såg det som plan B ifall vårt eget kräftfiske gick i stöpet. Och förra helgens planerade Vätternresa ställdes in pga kulingvindar. Denna helgen tyckte vi  att Motala låg för långt borta (35 mil enkel väg), så vi beslöt oss att anta plan B istället. Vi åkte hem till kollegan och köpte hennes flodkräftor. Stora bumlingar, 15-17 st per kg. Nu i kväll efter middagen så kokte vi dem. Tjejerna tyckte det var jättespännande, men lite otäckt. "Kräftan är det enda djuret som dör levande", tror jag Falstaff Fakir sade. Ljuvliga dofter av kokt krondill och vidbränt öl sprider sig i huset. Som sagt, bättre än julafton.



Recept
1 kg levande kräftor
3 liter vatten
50 cl mörkt öl
3 sockerbitar
2-3 dl grovt salt (de flesta recept säger 1 dl, men mycket salt på kräftorna är godare, tycker jag)
10 stora dillkronor

Koka upp spadet tills det stormkokar. Rör om så att saltet löser sig
Lägg i hälften av dillen (5 stora kronor)
Lägg i kräftorna, helst med buken uppåt så att vattnet rinner in under skölden
Koka livligt i 9 minuter
Lyft upp kräftorna med en grilltång eller en sil
Häll spadet genom ett durkslag på 5 färska dillkronor i en stor bunke
Lägg på kräftorna
Häll på spad genom durkslaget tills spadet nästan når kanten
Låt svalna och ställ sedan kallt till serveringen, helst ca 24 timmar senare
Vid längre tid innan serveringen, frys in dem och tina upp 24 timmar före servering

¨'
Denna affischen har vi i original från 1922, inramad i matsalen. Hur coolt som helst.

Före

1) Klubba en lubb
2) Filéa lubben - glöm inte att skära bort ben och parasitmaskar. På lubben går benraden längs sidan nästan ända bak till stjärten, till skillnad från många andra torskfiskar. Parasitmaskarna sitter oftast på buksidan. Maskarna är inte farliga och smakar ingenting, men de kan vara extremt oaptitliga om man ser dem.
3) Konsumera inom tre månader efter fångsten, längre tål den inte att frysas
4) Skär filén i tärningar och trä på grillspett. Man kan även lägga filéerna i ett halster om de är stora och fina.
5) Pensla på Kaj P's Limeolja och strö över citronpeppar - Förvara i kylen tills grillen är redo.
6) Grilla med aluminiumfolie på gallret i totalt ca 7 minuter. Använder man halster kan man strunta i folien. Rotera spettet efterhand. Det är viktigt att inte grilla för länge, då blir fisken torr och seg.
7) Servera med potatis eller ris samt en god sallad. Vi provade även romsås idag, men den kändes överflödig.  Marinaden är så smakrik att man inte behöver någon sås. En klick smör på riset eller potatisen räcker gott och väl.

Ovanstående recept kan med fördel tillämpas på alla fiskar som är fasta i köttet - lubb, bleka, havskatt, hälleflundra, marulk, lax m.m. Jag använder det mest på lubb och bleka. På de andra fiskarna har jag andra recept jag föredrar.


Efter


Det finns en fara i att blogga om matlagning. Risken finns att man hamnar i det intelligensbefriade facket
" Vad Brunett-Bella åt till frukost idag". Eller som det heter: " You Tweet what you eat". Därför kommer jag nog att vara sparsam med recepten på denna bloggen.