Lubbklubba

Efter hemkomsten från semestern känns det mest som om vi gått och väntat in att vädret ska bli så pass torrt att man kan klippa den decimeterhöga gräsmattan. Men det har bara regnat, regnat och regnat. I brist på motion bakom gräsklipparen tog jag och hustrun en promenad i den närbelägna kronoskogen, där vi nog inte varit på 15-20 år. I stället för att gå den stora stigen där alla går med sina hundar tog vi den lilla smala. Vi kom inte mer än 100 m in förrän det lyste gult överallt runt stigen. Tydligen är det inte så många andra som går där heller. Efter att ha vikt upp min skjorta till en maggördel och fyllt den med kantareller mötte vi en tant som var på väg dit från andra hållet med en papperspåse i högsta hugg. Förmodligen hade vi hittat och plundrat hennes hemliga ställe. Först till kvarn...


Regnet är inte bara dåligt. Såna här hittar man inte på Gran Canaria.