Gäddhäng

Idag hölls den årliga Gäddträffen på Ivösjön, så hela dagen har trollingbåtarna glidit förbi utanför vardagsrumsfönstret. Själv stod jag över av flera skäl. För det första är båten på verkstan för att få den tjuriga motorn fixad. För det andra är jag inte så förtjust i vare sig gäddfiske eller trolling, även om jag ibland ägnar mig åt det. Jag har varit med några gånger, oftast med brorsonen Christian i båten. Vår bästa placering var en silvermedalj i juniorklassen som Christian fick för en 5-kilosgädda. Men det var längesen jag var med nu, nästan tio år sedan.


Massor av trollingbåtar har passerat här utanför idag, i friska vindar och under regntunga skyar.


Gäddorna radades upp på köttkrokar till allmän beskådning. Vinnargäddan vägde 10.89 kg och fångades av Owe Rautenberg som åkt ända från Tyskland för att vara med.

I år hade tävlingen 69 båtar med ca 150 fiskare, större än förra veckans Kinnarpsfestival och större än de flesta laxtrollingtävlingarna i havet. Många ungdomar förespråkar att Ivösjön ska börja tillämpa C&R i tävlingen, men än är vi inte där. Det är nog en generationsfråga. Ivösjöns Fiskevårdsförening domineras av husbehovsfiskare, som anser att riktigt stora gåddor är skadedjur som äter upp den värdefulla matfisken, d.v.s. smågäddor, gösar och abborrar. Själv är jag varken för eller emot gäddbonkning. Jag brukar sätta tillbaka de flesta gäddor jag fångar, eftersom jag inte är så förtjust i att äta dem. Men jag bekymrar mig inte så mycket heller, Ivösjön är så stor att något dussin gäddor hit eller dit inte spelar någon roll för beståndet. Och det lockat ju onekligen publik när storfiskarna radas upp för vägning. Hade sett lite komiskt ut om alla kommit fram tomhänta till sekretariatet och hållit ut armarna för att visa hur lång den var.

En kollega på jobbet berättade på fredagsfikat igår att han varit ute och pimplat abborre på Ivösjön förra lördagen (när jag var på Öresund). Först fick de inte en stjärt på tre timmar, sen plötsligt så började måsarna flockas och dyka precis intill, så de körde dit och släppte ner. På en halvtimme fick de sen trettio abborrar på två man, stora välmatade nors-abborrar. En sån huggfest är det inte ofta man får uppleva. Och plötsligt var det över lika fort som det började, måsarna skingrades och det jagande stimmet försvann.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0