Abborrjakt

I fredags var en strålande sommardag, så jag bestämde mig att ta en fisketur. All tid och energi har fram tills nu gått till att bygga ny brygga, den här gången i tryckimpregnerat så det håller längre. Men nu var det dags att koppla av och njuta av arbetets frukter.
 

Färden gick till södra Ivösjön, utanför Bäckaskogs Slott, där det brukar vara bra för vertikalfiske efter gös. Det var nästan helt vindstilla i den soliga förmiddagen. 


Jag hade riggat ett dropshot-tackel med en smal fladdrande jigg som gett utdelning tidigare. På ett ställe såg jag fisk på ekolodet, så jag bestämde mig för att stanna där. Redan på första nedsläppet var där nåt och nafsade, men jiggen kom upp tom. På andra nedsläppet fastnade fisken, men den var inte så stark, så jag tänkte att 'den här lilla gösen måste jag nog släppa tillbaka'. Men upp kom en skaplig abborre.


Jag fick lintrassel och drev iväg en bit, så när jag började fiska igen så var det stendött. Jag bestämde mig att följa ruttspåret tillbaka och såg åter fisk på ekolodet på platsen där jag börjat. Jag kände några nya hugg men det dröjde ända till fjärde driften innan jag fick upp en andra fisk, den här gången lite större.


Strax därpå ringde hustrun och sa att lunchen var klar, så jag gav mig hemåt med abborrarna sprattlande i en hink med vatten. Efter lunchen rensade jag dem och la fileerna i kylen. Till förrätt på kvällen vankades abborrtoast med sikrom, vilket middagsdeltagarna verkligen uppskattade.




Vill ha!

Modebloggarna som dominerar domänen blogg.se brukar posta en massa inlägg med titeln 'Vill ha!', där de klipper in bilder på skor, handväskor, spets-behåar eller annan skit som är i vägen när man ska ha sex. Själv vill jag ha en extrem sportkamera som heter Gopro Hero 2. Och som den man jag är, så är 'Vill ha' = Skaffar! 3000 spänn fattigare är jag nu, 4600:- med alla tillbehör.


Gopro Hero 2 är en robust och vattentät sportkamera som kan filma i extrem vidvinkel när man kör stridsvagn, flyger jetplan, hoppar fallskärm, dyker till 60 meters djup eller bara går ut med hunden. Fast den kreative fotografen monterar förstås kameran på hunden. Med alla tillbehör som finns så kan man fästa den på i princip vad som helst - handleden, pannan, båtshaken, flygplansvingen, surfingbrädan, trollinglodet eller motorcykelhjälmen... Bara fantasin sätter gränser. (Bilden är snodd från en annan blogg)

Jag har provat den lite grann och försöker lära mig ta bra bilder och filmer med den. Det är en bra kamera som klarar motljus och sånt utan att motivet blir för mörkt, men den är ganska svår att hantera, eftersom sökare saknas och interfacet inte är självförklarande. Man måste träna för att få till det. Ljudet blir väldigt svagt om man har det vattentäta skalet på, men utan det klarar man sig knappast när man gör fiskefilmer. Det problemet löser man med att lägga på cool musik. Och motivet måste vara nära, annars ser det bara ut som nån liten flugskit. Här en stillbild från en liten filmsnutt jag tog i trädgården i kväll.


Ankorna i sjön är inte blyga av sig. Jag skulle nog kunna fånga en med bara händerna om jag försökte på allvar.

På Youtube kan man hitta massor av coola filmer som är gjorda med Gopro-kameror, av både proffs och amatörer. Här är t.ex. en snubbe som fattat vad det handlar om:



Jag kommer att filma med min Gopro i sommar, både på Egyptens korallrev och i Norges djupa fjordar. Jag funderar även på att skapa en egen Lubbklubba-kanal på Youtube. Håll utkik för uppdateringar!

Vattenskidor

Båten sjösattes redan på långfredagen och har legat i Ivösjön sedan dess. Jag har fiskat några gånger men som vanligt inte fått en stjärt. Inte ens idag, när jag gjorde varsitt toppknutet bambuspö åt barnen och agnade med mask. Som tur är har barnen upptäckt att det finns andra skojiga saker att göra med båten än att fiska. Så strax före midsommar åkte jag till 'Clas i Sjön' och köpte vattenskidor. Det krävdes några fiaskon innan någon lyckades stå på dem, men nu klarar åtminstone den största flickan att resa sig utan problem. Redan vid åtta knop står hon upp direkt, medan båten kräver ca 15 knop innan den planar ordentligt. När vi försökte dra igång hustrun idag, så belastades motorn betydligt hårdare :) 'Jag är fan inte 17 längre', var hennes ursäkt.


Skönt att åtminstone någon i familjen tar sig upp, då var det inte bortkastade pengar att köpa så dyra leksaker. Och jag blir förstås en stolt pappa när jag ser vilken duktig flicka jag har. Fast hon simmar redan 4-5 km per vecka under vinterhalvåret, så vattenskidor är ju ingen match för henne.

Om tio dagar styr vi kosan till Gran Canaria, där vi ska bo på ett hotell 100 m från Blue Marlin-båtarna i Puerto Rico. Det finns ju en liten mikroskopisk chans att jag själv kommer ut med en sån båt och får dra upp en sån drömfisk, men det är inget jag räknar med. Nån slags fiske ska det förstås bli, både från land och från båt, allt annat vore skandal. Men budgeten är begränsad. Mer om denna resa i ett senare inlägg.



I min fantasi får jag råd att fånga en sån här fisk på Gran Canaria om 14 dagar. Har man tur finns en tom plats på en öppen gruppbåt för 60-100 € per dag och då finns en liten chans att just jag får fajta en Marlin, men då ska allt stämma. En duktig kapten hittar kanske 5-10 fiskar per månad.

Smilband



http://www.aftonbladet.se/nyheter/article8118113.ab

För övrigt inget fiske sen senaste inlägget. Hindrad av antingen skitväder, bakfylla eller trädgårdsarbete. Ibland alla tre på en gång.


Eltorsk, sill & resfeber

Vaknade till ett strålande vackert vårväder i söndags, så vi bestämde oss för att ta en morgontur med båten. Jag och barnen riggade spön, tog på oss flytvästar och hela proceduren, tills vi blev varse om att batterierna på båten var urladdade. Alla tre - motorn gick inte att starta. Så jag tog den lilla blyackumulatorn vi har till undervattenskameran och satte på laddning i förrådet hela dagen. 


Äntligen finväder i söndags morse, efter veckor av blåst. Man blev ju lite båtsugen (och titta noga så ser du ett rådjur!) Tyvärr fick båtturen vänta till eftermiddagen.

Efter lunch åkte vi till Sölvesborg och fiskade sill i hamnen i stället. Stimmen rörde sig lite fram och tillbaka, så långa stunder fick ingen nånting alls, sen plötsligt fick nästan alla på kajen fisk samtidigt. Jag och barnen hade tagit för lite kläder och blev kalla i vårbrisen, så efter tre kvart var vi nöjda. Då hade jag bara fått 1 sill, som jag tog hem och gav till katten. Hade jag fått fler hade jag frusit in dem till agn. Senare på eftermiddagen tog jag en tur med båten, som snällt startade med nödbatteriet jag laddat. Provade lite vertikalfiske med nytt spö och nya jiggar jag skaffade i höstas. Bra prylar, men nån fisk blev det inte. 



Årets första fisk, en sill. Nästa vecka tar jag en som är tusen gånger större.


Sillarna är större i Amerika.

Resfebern har infunnit sig inför nästa veckas Florida-semester och vi lägger nästan alla ledigt tid på att direkt eller indirekt förbereda resan. Packa, planera, kolla upp saker, få undan allt som måste fixas i hem och trädgård innan dess o.s.v. Jag har spenderat timmar på att kolla runt på nätet efter nöjesparksrecensioner och tips på fiske och shopping runt Orlando. Säga vad man vill om amerikanerna, men de vet hur man utnyttjar sina naturresurser för hållbar rekreation.

Igår hittade jag en kanonplats för landfiske i Tampa Bay - Skyway Fishing Pier. Det var en stor bro som blev påseglad av en lastbåt 1980 och rasade mitt i rusningstrafiken, med många dödsoffer som följd. En ny bro byggdes så småningom och den gamla bron revs 1992. Men man lämnade kvar några miles i varje ände stickande ut i inloppet till Tampa Bay och använde rivningsmassorna till att anlägga konstgjorda rev runt om. Resultatet blev en helt fantastisk fiskeplats, som börjar ta fart på allvar nu när reven blivit bevuxna och befolkade 18 år senare. Alla fiskar som ska ut och in i den stora bukten simmar förbi under eller i närheten av pirarmarna och många stannar vid reven för att äta - spansk makrill, olika groupers och snappers (inkl Goliath), hajar från små till människoätande, tarpon, bonito, cobia och massor av annat skoj.

När man kör ut på piren passerar man en vägbom där man får betala en mindre avgift, typ 15-20 dollar för hela familjen, där 24 timmars fiskelicens ingår i priset. Det finns parkeringsplatser för tusentals fiskare längs den gamla motorvägen på bron och bra dagar kan det faktisk vara så många där. Pirarna är öppna för sportfiske dygnet runt, året runt (utom vid orkanvarning), de är belysta nattetid, och på varje pir finns toaletter och en välutrustad butik som säljer agn, mat och dryck samt allsköns fiskeprylar. Butikspersonalen ger även tips och råd, tar bilder på stolta fiskare och berättar vilda historier. Under piren simmar delfiner, på räcket sitter pelikaner och bäst av allt, hustrun slipper bli sjösjuk. Hit vill jag verkligen åka och fiska. Tisdag nästa vecka hoppas jag vara där, när söndagens shopping-mall och måndagens Disney-park är avklarade.


De konstgjorde reven runt södra Skyway Fishing Pier syns tydligt på Google Earth. Den gamla motorvägen används som fiskeplats och parkering.


Islossning

Förra helgen var barnen ute på isen och sprang runt bryggan. Det skulle inte gått denna helgen.


Igår - rutten is över hela sjön, men små fläckar med öppet vatten.


Idag - Öppet vatten över nästan hela sjön. Rester av isen packat nära land.

På fredag blir det förhoppningsvis sjösättning och säsongens premiärtur!


Insnöad



Så här års brukar jag ta säsongens första tur med båten. Ibland tidigare. Känns inte så aktuellt just nu...

Isen på Ivösjön kom sent men den lade sig ordentligt till sist, och bär fortfarande. Det har dock inte varit särskilt bra väder på helgerna, så man ser nästan inga människor ute, vilket är ovanligt. Rejäla vintrar brukar det vara biltrafik, motorcyklar och allt möjligt. Och normala vintrar är det skridskor, skidåkare och fotgängare i en strid ström, så fort isen är nån decimeter tjock. En gång såg vi en polisbil som jagade en "tjuv", under extremvintern 1987. Den vintern körde även jag bil på isen, bara för nöjes skull (tonårspojkar saknar självbevarelsedrift). Men det vore inte så kul att gå genom, det är 50 meter djupt utanför vår tomt.

Bloggtorsk

Det är snart ett halvår sen senaste inlägget och ännu längre sen jag senast fuktade en fiskelina. Efter senaste fisketuren lämnade jag båten på verkstaden för att få det subtila motorkrånglet fixat. De bytte impeller och satte i en ny blåsa på bränsleslangen. men efter att jag fick tillbaka båten i början av november har jag inte hunnit/orkat prova den. Hösten är alltid en hektisk tid, då vi som har stor naturtomt måste räfsa upp och elda hundratals fulla skottkärror med höstlöv (ja, bokstavligen hundratals).

På höstlovet åkte familjen till Jylland och badade på det nybyggda Lallandia intill Legoland. Men jag hade ju större ambitioner än så. Vi åkte iväg till Esbjerg en av dagarna, därför att jag ville fiska plattfisk och/eller havsabborre från nån pir i hamnen där. Men det blev bara skit. Det blåste frisk vind och regnade småspik och jag hade bara en tunn regnjacka med mig, så jag stod på kajen och blåfrös så fort jag klivit ur bilen. Dessutom hittade vi ingen butik där jag kunde köpa den obligatoriska fiskelicensen som man behöver för att få kustfiska i Danmark. Det slutade med att vi gick på Esbjergs fiskemuseum och akvarium i stället, och det uppskattades av hela familjen. De stora tjejerna gillade att se sälmatningen, medan lillgrabben tryckte näsan mot glaset och tittade på de stora fiskarna. Akvaristerna hade ju lyckats hitta fullständigt gigantiska specimen att ställa ut levande, typ piggvar på 10 kg som man fick klappa i den grunda plattfiskpoolen.


Såna ska jag och Farsan fånga i Saltströmmen när jag blir 6 år!

Därefter var ambitionen att ta ut båten och kasta efter havsöring runt Listerlandet efter premiären på nyårsdagen. Jag var ju ledig hela först veckan på året, så jag hade kunnat sticka vilken dag som helst. Om det inte varit för vintern, förstås...


Hos oss blir det is först av alla. Efter att denna bilden togs dröjde det ungefär en månad innan resten av sjön frös till, trots att det var minusgrader dygnet runt.

Nyckelpigedagen

Om jag vore fisk skulle jag lära mig äta nyckelpigor idag, för det fanns det det gott om. Jag har aldrig sett dess like. Som hämtat ur en Hitchcock-film ungefär. De var överallt, i gräset, i luften, i vattnet och på alla ytor som gick att landa på och även ytor som inte gick att landa på. Jag försökte asfaltera papptaket i det fina vädret, så ett antal hundra nyckelpigor sitter för evigt insmetade i asfalt på mitt tak nu. Jag målade några golvlister utomhus på morgonen och de var irriterande redan då. Men den verkliga invasionen kom på eftermiddagen, då var det fullständigt bizarra mängder. De var folkilskna också, man blev biten på kroppen hela tiden. 


Som tur var hann färgen torka innan den värsta anstormningen. Det är värre med taket, där sitter hundratals nyckelpigor inkletade i den nylagda asfalten.


De landade även vattnet i tusental. En del lyckades rädda sig upp på näckrosbladen.


Om jag vore fisk skulle jag lära mig äta nyckelpigor idag. Men de lär smaka rejält illa. Det blåste frånlandsvind och varenda kvadratmeter vattenyta innehöll dussintals med små oranga kryp som blåste till sjöss.

Badtemperatur 22 grader

Kontrasterna är slående. Förra veckan tillbringade jag vid randen av ishavet, några mil från Nordkapp, så långt upp man överhuvudtaget kan komma i Europa. Där var badtemperaturen 6 grader. Vid min brygga i trädgården har den varit 20-22 grader ända sedan midsommar. Jag har badat varje dag sen jag kom hem. Skinnet på axlarna och ryggen har tagit ordentligt med stryk av solens strålar den här veckan.


Idag sjösatte jag äntligen båten och lade vid min brygga hemma i trädgården.

Idag lämnade jag båten på verkstaden för en översyn av motorn. Den brukar gå knackigt när man kör långt, och både jag och handlaren har gått bet på att hitta felet. Eftersom båten är nästan ny (årsmodell 2006), så går felet fortfarande på garantin, men det är ännu inte löst. Tidigare har han plockat bort pumpblåsan på bränsleslangen, vars backventiler kan krångla om man kör långt. Men det har inte hjälpt. Idag provade han att nollställa datorn till bränsleinsprutningen. Men så som båten kändes idag så har problemet bara blivit värre. Nu kommer hackandet redan efter någon sjömil, i stället för efter en timme eller två som tidigare.

Men det är ändå skönt att ha båten i sjön i stället för på trailer. Nu kan jag ta spontana abborr-turer om kvällarna närhelst jag behagar. Juli är ju högsäsongen. Och familjen längtar efter strandhugg med bad och grillning. Enda nackdelen är att det blir krångligare att spontant sticka ut på havet, men det är ett mindre problem. Vill man så går det. Att ta upp båten och lägga på trailern tar mindre än en timme när man bestämt sig. Därefter ligger Hanöbukten, Öresund och Kattegatt inte särskilt långt borta.

Barnen ville åka gummiring idag. Jag har haft ringen i elva år, redan innan storflickan föddes, men barnen har fortfarande inte provat den. Bara deras äldre kusiner. Först var barnen för små, sen var den gamla båten trasig, sen var det skitväder hela sommaren och sen hade bryggan blåst bort så att vi inte kunde ha båten i sjön på tomten. I år är första gången alla pusselbitar fallit på plats. Och idag var första dagen jag hade båten i vattnet vid någorlunda behaglig badtemperatur. Dagen till ära köpte jag en draglina på Klas Olsson. Storflickan åkte ringen i säkert 20-30 minuter idag och var fortfarande inte trött på det. Det blir garanterat mer denna sommaren. Förmodligen kommer vi att köpa vattenskidor också. Lillflickan var grymt avundsjuk, för hon ramlade ner från ett träd i söndags kväll och bröt handleden, så hon får ta det lugnt med badandet i tre veckor. Hon missade bland annat avslutningsveckan i simskolan, där hon skulle ta ett guldmärke. Nu har hon armen i gips och måste bada med en plastpåse runt gipset och armen över huvudet. Hon har gråtit mycket över tristessen i detta. Men i augusti ska hon också åka ringen.


Barnen uppskattar andra användningsområden för båten än att fiska. Och pappa ställer förstås upp. Vårt hus syns till höger i bakgrunden på bilden.

RSS 2.0