Nyckelpigedagen
Om jag vore fisk skulle jag lära mig äta nyckelpigor idag, för det fanns det det gott om. Jag har aldrig sett dess like. Som hämtat ur en Hitchcock-film ungefär. De var överallt, i gräset, i luften, i vattnet och på alla ytor som gick att landa på och även ytor som inte gick att landa på. Jag försökte asfaltera papptaket i det fina vädret, så ett antal hundra nyckelpigor sitter för evigt insmetade i asfalt på mitt tak nu. Jag målade några golvlister utomhus på morgonen och de var irriterande redan då. Men den verkliga invasionen kom på eftermiddagen, då var det fullständigt bizarra mängder. De var folkilskna också, man blev biten på kroppen hela tiden.
Som tur var hann färgen torka innan den värsta anstormningen. Det är värre med taket, där sitter hundratals nyckelpigor inkletade i den nylagda asfalten.
De landade även vattnet i tusental. En del lyckades rädda sig upp på näckrosbladen.
Om jag vore fisk skulle jag lära mig äta nyckelpigor idag. Men de lär smaka rejält illa. Det blåste frånlandsvind och varenda kvadratmeter vattenyta innehöll dussintals med små oranga kryp som blåste till sjöss.
Som tur var hann färgen torka innan den värsta anstormningen. Det är värre med taket, där sitter hundratals nyckelpigor inkletade i den nylagda asfalten.
De landade även vattnet i tusental. En del lyckades rädda sig upp på näckrosbladen.
Om jag vore fisk skulle jag lära mig äta nyckelpigor idag. Men de lär smaka rejält illa. Det blåste frånlandsvind och varenda kvadratmeter vattenyta innehöll dussintals med små oranga kryp som blåste till sjöss.
Kommentarer
Trackback
