Blåst



Av helgens fiske blev intet, kulingvindar satte stopp för det. "No fishing day is vodka day" fick jag lära mig i somras. Så idag har jag varit ganska bakis. Nästa helg har jag bokat en resa till Gule Rev med Tuna Clipper från Marstrand. Men som vindprognosen ser ut den kommande helgen så finns stor risk att även den turen blåser inne. I så fall får jag väl hålla mig hemma och supa med min bror som ska besöka Mamma (som bor i huset här bredvid).

Makrill

Jag blev ganska fiskesugen när jag läste makrillreportaget i senaste Fiskejournalen igår. Kanske man skulle försöka ta sig till Öresund i helgen? Nu i augusti-september är ju bästa säsongen. Och det fisket passar ju barnen också.


Även hustrun och barnen gillar makrillfiske.

I kväll var en fin kväll på Ivösjön, så jag tog en tur med båten. Provade lite vertikalfiske efter gös nära Fläskholmen och lite ytspinning efter abborre bland den hoppande småfisken utanför tomten, men inte ett hugg på en hel timme. Som vanligt. Jag tycker Ivösjön är svårfiskad.

Kräftkok

Ända sen jag var tre-fyra år gammal har kräftpremiären varit lika spännande som julafton. Och i vuxen ålder faktiskt ännu större. När jag var liten hade vi äkta flodkräftor hemma i badviken på tomten, bara att plocka med håv och ficklampa (fast den fiskemetoden var förbjuden). Men när jag var 11 år dog de ut av kräftpesten. Det har planterats ut signalkräftor i Ivösjön, men det beståndet har aldrig tagit sig. Själv har jag satt flera hundra i vår vik, men aldrig sett röken av dem efteråt. De bara försvinner.


Svenska flodkräftor som man kokar själv slår det mesta i matväg.

Senare har beståndet av utplanterade signalkräftor i Skräbeån  tagit fart ordentligt, så jag har upplevt några goda kräftfisken även i vuxen ålder (jag har fiskerätt där, i egenskap av revisor i fiskevårdsföreningen). Men tyvärr har signalkräftorna försvunnit de senaste tre-fyra åren. Det sägs att en okänd sjukdom decimerat beståndet av signalkräftor i många vatten i södra Sverige och att de återhämtat sig efter några år, men än är vi inte där. Skräbeån är död. Fiskeförbud råder. Det finns små lokala bestånd på olika platser i Ivösjön, men de är inte lätta att hitta.

Jag försökte fiska i Vättern för några år sen, men fick mest uppleva "Vilda Vättern" både i form av de kräfttjuvar som härjar i sjön och de brutala vågor som uppstår vid kulingvind där. Av 6 satta kräftburar fick jag upp 1, som innehöll fem stora bumlingar till kräftor. De åt jag med andakt vid höstens kräftskiva.

I våras fick jag veta av en f.d. kollega att hon hade en damm med flodkräftor på sin tomt. Jag såg det som plan B ifall vårt eget kräftfiske gick i stöpet. Och förra helgens planerade Vätternresa ställdes in pga kulingvindar. Denna helgen tyckte vi  att Motala låg för långt borta (35 mil enkel väg), så vi beslöt oss att anta plan B istället. Vi åkte hem till kollegan och köpte hennes flodkräftor. Stora bumlingar, 15-17 st per kg. Nu i kväll efter middagen så kokte vi dem. Tjejerna tyckte det var jättespännande, men lite otäckt. "Kräftan är det enda djuret som dör levande", tror jag Falstaff Fakir sade. Ljuvliga dofter av kokt krondill och vidbränt öl sprider sig i huset. Som sagt, bättre än julafton.



Recept
1 kg levande kräftor
3 liter vatten
50 cl mörkt öl
3 sockerbitar
2-3 dl grovt salt (de flesta recept säger 1 dl, men mycket salt på kräftorna är godare, tycker jag)
10 stora dillkronor

Koka upp spadet tills det stormkokar. Rör om så att saltet löser sig
Lägg i hälften av dillen (5 stora kronor)
Lägg i kräftorna, helst med buken uppåt så att vattnet rinner in under skölden
Koka livligt i 9 minuter
Lyft upp kräftorna med en grilltång eller en sil
Häll spadet genom ett durkslag på 5 färska dillkronor i en stor bunke
Lägg på kräftorna
Häll på spad genom durkslaget tills spadet nästan når kanten
Låt svalna och ställ sedan kallt till serveringen, helst ca 24 timmar senare
Vid längre tid innan serveringen, frys in dem och tina upp 24 timmar före servering

¨'
Denna affischen har vi i original från 1922, inramad i matsalen. Hur coolt som helst.

Röda Havet

För ganska exakt ett år sen kom jag hem från min och familjens första resa till Afrika, för det är ju faktiskt i den världsdelen Egypten ligger. Vi var på en ort som hette El Gouna, en specialbyggd turistort med bara hotell, stränder och shoppingcenter, strax norr om Hurghada. Först hade jag tänkt åka till Kroatien pga fisket, medan barnen ville åka till Mallorca som de kände till från en tidigare resa. Men när jag började jämföra priser insåg jag att Egypten gav allra mest för pengarna. Där fick vi ett femstjärnigt hotell med flera stora poolområden direkt vid stranden och med AC på rummet (något annat är otänkbart när man reser med en nyfödd bebis), för samma pengar som skulle gett oss ett sunkhotell på taxiavstånd från stranden på Mallis. Ingen tvekan om vad vi valde. Vi lade dessutom till en vecka extra bara för att slippa stressa på semstern. Vi har sparat hela barnbidraget, varenda spänn ända sen tjejerna föddes, för att kunna göra såna här grejer tillsammans. Nu var det dags att ta ut lite stålar. Tjejerna fick pröjsa ca 16000 kr var av sina sparslantar. Men det är bara en bråkdel av deras totala tillgångar. 900 kr per månad i tio år plus ränta blir en hel del.


Mina tjejer gillar ridning. Det fick de även göra i Egypten


Jack Trevally, en normalstor "brax" som simmar 20 knop. Helt sjukt stark fisk, har aldrig upplevt dess like. Särskilt inte på ett UL-spö. En av mina topp-10 i livet, helt klart.


Och ja, vi hittade Nemo! Samtidigt insåg man vilken känslig biotop korallrevet är. På två veckors snorklande 4-5 dagar i veckan hittade vi bara clownfisk på ett ställe. 4 st som hade sina revir, parvis 2 och 2, på varsin sten på ett av reven. De verkar vara extremt stationära. Undrar hur många norgefiskar som har liknande beteende - förmodligen inte lubb, men sannolikt uer.

Detta inlägg är bara påbörjat. Mer innehåll kommer senare.

Nyckelpigedagen

Om jag vore fisk skulle jag lära mig äta nyckelpigor idag, för det fanns det det gott om. Jag har aldrig sett dess like. Som hämtat ur en Hitchcock-film ungefär. De var överallt, i gräset, i luften, i vattnet och på alla ytor som gick att landa på och även ytor som inte gick att landa på. Jag försökte asfaltera papptaket i det fina vädret, så ett antal hundra nyckelpigor sitter för evigt insmetade i asfalt på mitt tak nu. Jag målade några golvlister utomhus på morgonen och de var irriterande redan då. Men den verkliga invasionen kom på eftermiddagen, då var det fullständigt bizarra mängder. De var folkilskna också, man blev biten på kroppen hela tiden. 


Som tur var hann färgen torka innan den värsta anstormningen. Det är värre med taket, där sitter hundratals nyckelpigor inkletade i den nylagda asfalten.


De landade även vattnet i tusental. En del lyckades rädda sig upp på näckrosbladen.


Om jag vore fisk skulle jag lära mig äta nyckelpigor idag. Men de lär smaka rejält illa. Det blåste frånlandsvind och varenda kvadratmeter vattenyta innehöll dussintals med små oranga kryp som blåste till sjöss.

RSS 2.0