Lubbklubba

Idag hölls den årliga Gäddträffen på Ivösjön, så hela dagen har trollingbåtarna glidit förbi utanför vardagsrumsfönstret. Själv stod jag över av flera skäl. För det första är båten på verkstan för att få den tjuriga motorn fixad. För det andra är jag inte så förtjust i vare sig gäddfiske eller trolling, även om jag ibland ägnar mig åt det. Jag har varit med några gånger, oftast med brorsonen Christian i båten. Vår bästa placering var en silvermedalj i juniorklassen som Christian fick för en 5-kilosgädda. Men det var längesen jag var med nu, nästan tio år sedan.


Massor av trollingbåtar har passerat här utanför idag, i friska vindar och under regntunga skyar.

Gäddorna radades upp på köttkrokar till allmän beskådning. Vinnargäddan vägde 10.89 kg och fångades av Owe Rautenberg som åkt ända från Tyskland för att vara med.

I år hade tävlingen 69 båtar med ca 150 fiskare, större än förra veckans Kinnarpsfestival och större än de flesta laxtrollingtävlingarna i havet. Många ungdomar förespråkar att Ivösjön ska börja tillämpa C&R i tävlingen, men än är vi inte där. Det är nog en generationsfråga. Ivösjöns Fiskevårdsförening domineras av husbehovsfiskare, som anser att riktigt stora gåddor är skadedjur som äter upp den värdefulla matfisken, d.v.s. smågäddor, gösar och abborrar. Själv är jag varken för eller emot gäddbonkning. Jag brukar sätta tillbaka de flesta gäddor jag fångar, eftersom jag inte är så förtjust i att äta dem. Men jag bekymrar mig inte så mycket heller, Ivösjön är så stor att något dussin gäddor hit eller dit inte spelar någon roll för beståndet. Och det lockat ju onekligen publik när storfiskarna radas upp för vägning. Hade sett lite komiskt ut om alla kommit fram tomhänta till sekretariatet och hållit ut armarna för att visa hur lång den var.

En kollega på jobbet berättade på fredagsfikat igår att han varit ute och pimplat abborre på Ivösjön förra lördagen (när jag var på Öresund). Först fick de inte en stjärt på tre timmar, sen plötsligt så började måsarna flockas och dyka precis intill, så de körde dit och släppte ner. På en halvtimme fick de sen trettio abborrar på två man, stora välmatade nors-abborrar. En sån huggfest är det inte ofta man får uppleva. Och plötsligt var det över lika fort som det började, måsarna skingrades och det jagande stimmet försvann.

Eftersom förra helgens fisketur på Skagerack blev inblåst, lyckades jag förhandla mig till en ny fiskehelg av hustrun. Det blev anmälan till Kinnarpsfestivalen i Landskrona. Jag lade ut en förfrågan bland de andra från den inblåsta Skageracksturen och det tog bara ett par timmar att få ihop fullt gäng i TEAM LUBBKLUBBA. Just nu håller vi på och knyter tackel, städar båten och smider onda planer inför nästa helg. Förra året fiskade jag med Christian i samma tävling, mest för att känna lite på atmosfären i tävlingen och lära mig mer om artfisket i Öresund. Vi kom näst sist, trots att vi hade tävlingens största fisk efter första dagen. Så är det med artfiske, störst är inte alltid bäst. En halvkilos sill är värd mer än en tiokilos torsk. I år har jag ett tremannalag, vilket ger större chans att komma bra till. Det är jag och två hyfsat erfarna gubbar från Småland som fiskar från min båt. Ska bli hur kul som helst!


Fjolårets startnummer förklarar en hel del...


Tjusningen med artfisketävlingar är att det krävs en sjukilos torsk för att slå en sill som denna.

Idag var jag sugen på fredagslyx och hittade färsk havsabborre i fiskdisken på Ica Maxi. När vi hade sommarhus i Bretagne lärde vi oss att havsabborre är bland det godaste som finns bland havets frukter. Havsabborren är ju nästan utrotad i sina naturliga vatten runt Frankrike, men den har kommit starkt i Skandinavien på senare år. Det lär finnas ett starkt bestånd i Oslofjorden, och i senaste utgåvan av tidningen Fiske-Feber som kom igår, så fanns en stenhård fiske-porrfilm där några danskar fångade massor av havsabborre på 3-4 kg runt stenrev på Jyllands västkust. Synd att det är så långt att åka, annars hade jag satsat på att fånga en själv. De fiskarna jag köpte på ICA vägde 5-6 hg styck och var odlade i Grekland. Tidigare i somras köpte vi frysta filéer av samma fisk, men den var mycket sämre. Färsk ska den vara, det lärde vi oss idag. Självklart bjöd jag in min mamma till middagen, eftersom havsabborre var hennes favoritfisk när hon hade huset i Bretagne. Alla fyra som smakade kvällens fisk tyckte att det var den godaste fisk de ätit i år, t.o.m. bättre än Klubbad Lubb eller Bonkad Torsk. En av världens bästa matfiskar. Jag kryddade med färsk finhackad persilja, oregano, basilika samt citronpeppar. Och det viktigaste av allt, massor av havssalt i form av grova flingor som man smular mellan fingrarna. Credit för receptet här!