Lubbklubba

Detta var den sista helgen det var tillåtet att fiska kräftor i Ivösjön för i år. Vädret var skapligt igår och jag hade sparat renset från havsabborrarna jag grillade i fredags, så jag passade på att använda det som agn i ett antal kräftburar. En fet och go fisk, det borde kräftorna gilla. Det var visserligen trettio år sen jag senast såg en kräfta i Ivösjön, men nu hade jag fått tips om att de utplanterade signalkräftorna håller till uppe i norra delen av sjön. Enligt statistiken tas det ca ett ton kräftor om året i sjön, fördelat på totalt 300 använda burar. Det är således inte många som bemödar sig med att sätta kräftburar, kanske 30-50 pers. Det skulle bli ett snitt på tjugo kilo per man, en riktigt skaplig fångst. Fast enligt den senast tillgängliga statistiken, 2007, togs det bara 32 kg kräftor, så förmodligen har Ivösjöns bestånd drabbats av samma okända öde som Skräbeåns. Men enligt Fisksumpen (Ivösjöns årsskrift) har det satts ut nya kräftyngel 2006 och 2007, som återfångades i hundratal 2008, inom ramen för en akademisk studie.

Två av mina burar blåste överbord och försvann i djupet när jag gasade för mycket på väg ut, sen lade jag några utanför Jeans brygga och några utanför veterinären.  Men när jag hämtade dem idag var alla tomma, inte en klo denna gången heller. Kräftbestånden är tydligen väldigt lokala fortfarande. De som känner till lokalerna får rejäla fångster och alla vi andra blir utan. Jag får leta vidare nästa år. Eller åka till Vättern, 35 mil enkel väg med båten på släp.


Tomma burar - jag har inte sett en kräfta i Ivösjön på 30 år. Ändå har jag planterat ut hundratals småkräftor (från Skräbeån) vid min egen brygga.

Nu i eftermiddag har jag tagit upp båten på trailern, så att den är redo för Öresund nästa helg. Jag ser verkligen fram emot att havsfiska igen. Det var flera månader senast.