Myrfjord

Dag 1 - Resan dit

Vi var tre man som bokat årets norgeresa - jag, min brorson Christian och hans polare "Hippien". Jag och Christian har havsfiskat i Norge och Sverige många gånger tidigare, medan Hippien bara var med i Åndalsnes förra sommaren och därutöver knappt har fiskat alls. Vi klev på tåget i ottan och åkte till Köpenhamn, där vi kom i precis lagom tid för att checka in, passera säkerhetskontrollen, handla spritransonen och kliva på planet. Jag fick betala för 18 kg övervikt på mitt bagage. Grabbarna hade färre prylar och slapp undan sånt. Christian torskade dock med sina stålhättade militärkängor i säkerhetskontrollen, och fick göra om proceduren barfota, till stor munterhet hos medresenärerna. Han behövde stålhättan om han fick en havskatt, sa han. Flygresan gick i tre ben, över Oslo, Tromsö och Alta. Sen fick vi sitta och skaka på en buss i tre timmar, genom ruffiga samebyar, lusbitna renhjordar och små vindpinade fiskelägen, innan vi kom fram till världens ände - Havöysund. Fy fan vad kallt, hemma i Skåne var badtemperaturen 20 grader vid min brygga. Här var det högst 10 grader i luften och blåste småspik. Vi ringde värden för Myrfjord camp, tillika hamnvakt i Havöysund, Stockholmaren Jan-Eric som kom och hämtade oss i sin lilla skrotfärdiga bil. Vi fick sitta på bagaget för att få plats, men det gick. Vi installerade oss snabbt i det fräscha nybyggda rummet och gick genom säkerhetsdetaljerna för hyrbåten, samtidigt som vi stekte en snabb middag av pytt-i-panna, vilken jag betalat överviktsavgift av 60 kr/kg för att kunna ta med. Sen gav vi oss ut på havet för att känna lite på fisket.


Bra flygväder på väg till Alta. Finns där några hälleställen månne?

Vi lade oss över ett grund precis utanför Myrfjord. Det hade varit pissväder i flera dagar och en ganska grov dyning rullade in från Ishavet. Men nu var vädret på bättringvägen, så vågorna minskade märkbart redan under vårt första fiskepass. Bara några sekunder efter att han släppt ner så stod Christian med spöböj. Upp kom resans första fisk, en torsk på ca 1-2 kg. Om vi hade tagit tillvara alla såna skulle vi fyllt den norska utförselransonen på 15 kg filé, redan under första kvällens tvåtimmarspass. Men torsk kan vi lika gärna fånga hemma, så vi hade bestämt oss för att bara ta tillvara andra arter. 100% av torskarna vi fick släpptes tillbaka oskadda. Även de som vevats upp från ganska stora djup simmade ivrigt tillbaka ner igen. Hemligheten är att ge dem tid att släppa ut luften ur den expanderande simblåsan innan man tar upp dem ända till ytan. Det räcker att hålla dem några meter under båten tills man ser att de bubblat färdigt. Under första fiskepasset tog vi även lite småsej på upphängarna. Dessa sparades som agn till nästa dag. Efter två timmar åkte vi in till bryggan och kom i säng före midnatt.


Christian med resans första fisk, direkt på första nedsläppet. Såna torskar fick vi fler än vi orkade räkna under de kommande dagarna. All torsk släpptes tillbaka.

Dag 2 - Vi provar lite av varje

Vi ställde klockan på 6 nästa morgon för att kunna utnyttja det utlovade finvädret. Man visste ju inte hur länge det skulle vara - i slutet av veckan var sämre väder utlovat. Morgonen var solig och fjorden låg som en spegel. Smålänningarna som åkte i den andra båten hade fiskat hela natten, så de gick och lade sig när vi steg upp. De hade fiskat runt öarna i sydväst och fått massor av torsk, plus en liten hälleflundra och en uer som extra bonus. Vi bestämde oss för att åka dit. Jag hade spanat in det området redan innan avresan. Runt öarna fanns det massor av grundtoppar på 10-20 meters djup, där vi hoppades fånga sej, torsk och havskatt. På sydsidan sluttade bottnen brant ner till drygt 250 meters djup, där vi misstänkte att det fanns uer, stor lubb och kanske rentav rariteten fläckig havskatt. I djupområdet i söder fanns dessutom flera branta toppar på 100-150 meter med djupare vatten runt om. Väster om öarna gick en djup och smal undervattenscanyon som i min fantasi verkade helt magisk. Och enligt Jan-Eric hade några tidigare gäster fått flera stora hälleflundror vid riktat fiske på grundområdena runt öarna. En riktigt hotspot för alla arter, med andra ord.


Den mesta fisketiden lade vi runt de små öarna sydväst om Myrfjord, Store och Lille Latöya.

Vi började fiska på en 20-meters topp väster om canyonen. Driften gick åt söder, ut mot avgrundsdjupet. Vi fick torsk på varje nedsläpp, ända ner till 100 meter där nappen tunnade ut. Men storleken på torsken var medioker, bara 1-3 kg. Det var inte såna vi ville ha, tvåsiffrigt skulle det vara för att bli intressant. Vi åkte in i canyonen i stället och släppte ner mitt i, där djupet var ca 100 meter. Genast fick jag och Hippien napp och kunde veva upp varsin kolja i tvåkilos-klassen. Hippien fick sedan en ännu större kolja, på 2.6 kg. En helt ny art för honom, och första fiskarna han får är giganter, större än Christians pers. Sen provade vi den branta söderkanten på ostsidan om canyonen, utan att få fisk. Vi åkte tillbaka till koljastället och konstaterade att där även fanns lubb. Nu kom lubbklubban fram och blodbadet inleddes.


Hippien med sitt livs första kolja på 2.1 kg. Den hade gett honom ABUs guldmärke om vi bemödat oss med att anmäla den. En stund senare fick han en på 2.6 kg samt många fler i tvåkilosklassen under veckan.

Men resans största dröm var hälleflundran. Vi provade att sätta på stora jiggar och nöta hälleflundra på grundområdet söder om Store Latöya. Jag hade även en "Giant Baithead" agnad med en sej på ett extra spö i spöhållaren, som jag lät dingla över bottnen på varje drift. Solen gassade, det var riktigt svettigt i flytoverallen och jag var tvungen att plocka av mig en tröja. Vi var rädda att fisken i baljan skulle bli dålig i värmen. Jag rensade min kolja i båten, men den segskinnade lubben ville jag inte ge mig på att rensa ute till sjöss. Vi fiskade även en stund i sundet mellan öarna. Då hade det börjat blåsa en del. Vinden och strömmen tog ut varandra så att båten låg nästan stilla i sundet. Men hälleflundran lyste med sin frånvaro, så vi åkte iland för att rensa fångsten och passade även på att laga en snabb lunch.


Sämre kan man ha det, spöböj i gassande sol, på vindstilla hav och med höga fjäll runtom. Det blev rent av lite varmt i flytoverallen.

Efter lunch begav vi oss mot Havöysund för att skaffa mat och mer bensin. Vi gjorde flera fiskestopp på vägen och provade hälleflundrafisket i västra inloppet till sundet. Vi provade även att meta rödspätta i sundet, där det tagits fisk på nästan 4 kg tidigare i år. Men ingen av plattfiskarna behagade nappa. Enligt en fiskargubbe vi pratade med på kajen hade mudderverket fått rödspättan att fly. Det hade samma vecka påbörjat ett omfattande muddringsprojekt i sundet och skulle hålla på i flera år. Jag hann precis tanka vid Statoil innan de stängde kl 17. Sen drev vi ut ur sundet med strömmen och fiskade hela vägen, först efter spätta, sen efter hälleflundra. Men det gav bara en liten torsk.

Vi provade att fiska havskatt nedanför den branta klippan strax norr om Myrfjord, men det visade sig i stället vara en bra plats för kolja. Vinden lade sig framåt kvällen och vi bestämde oss för att köra de tio sjömilen över öppet vatten till Trollsundet, en av de hetaste platserna för hälleflundra i området. Där provade vi alla möjliga metoder under ett par timmar - aktiv vertikaljiggning, passiv driftjiggning, horisontellt haspelfiske med en extremt rörlig flex-wobbler, mete med Giant Baithead och flera sjömils jiggtrolling. Men när flera timmars nötande inte hade gett någon fisk, samtidigt som hunger och andra naturbehov började kännas av, så åkte vi hem och lagade oss en sen middag bestående av panerad kolja, kokt potatis och gubbröra. Väderleksprognosen för morgondagen såg dålig ut, med kulingvindar utlovade. Smålandsgänget var på väg ut för ett nattpass i bleket och vi beslöt att hänga på innan vi skulle bli inblåsta. Vi provade djupfiske och några drifter över klippkanter med hopp och kungsfisk och havskatt, men efter ett par timmars resultatlöst fiske åkte vi in till bryggan och gick till sängs, efter en 22 timmar lång dag.


Hälletrolling i Trollsundet

Dag 3 - Bottenfiske på vindstilla hav

Vi hade inte ställt någon klocka, så vi vaknade inte förrän kl 14, trötta som vi var efter gårdagens 22-timmarspass. Christian titta ut genom fönstret och konstaterade "Kuling my ass!". Fjorden hade bara en lätt krusning på ytan. Efter en snabb frukost kom vi ut och körde till Havöysund för att skaffa mer bensin. Efter tankningen förtöjde vi längs en träkaj nära bron och fiskade spätta, denna gång uppströms mudderverket. Men det enda vi fick var ulk (rötsimpa), en ny art för Christian. Efter någon timme gav vi upp och passade på att pillefiska under bron i strömvändningen. Där fick vi småtorsk som drog bra på UL-spöna, samt äckliga sjögurkor, liknande de vi tidigare fått i Saltströmmen. Bland annat fick jag upp en riktigt vacker akvarie-dekoration, två ihopväxta sjögurkor med massor av korall, musslor och ormstjärnor runt om. Men höjdpunkten var en doublé av torsk och sjögurka kombinerat, riktigt tungt att veva upp. Självklart en besvikelse när jag hade hoppats på ett rödprickigt dasslock. Detta var inte riktigt vad vi önskat, så vi åkte ut till koljastället vid klippan, där vi fick en kolja och en stor röd ulk. Fisken vägdes inte, men jag räknar den som mitt pers på den arten.


Skönheten ligger i betraktarens ögon

Vinden lade sig helt under kvällen och det rådde totalt bleke på Ishavet i nästan åtta timmar. Vi bestämde oss för att utnyttja finvädret till djupfiske, som är betydligt svårare om det blåser. Men vårt första mål var havskatt, som vi trots många försök inte lyckats få hittills under resan. Färden gick till canyonen, där vi lade oss över kanterna och dunkade pilkar i bottnen, agnade med Gulp eller sejbitar på enkelkrok. Efter ett otal torskar samt några koljor och lubbar, kom äntligen katthugget, på Christians pilk. Vi hade med oss en piccoloflaska Champagne och en cigarr, som vi reserverat till den som först fick en hälleflundra eller marulk, men i brist på dessa så fick en liten havskatt duga. Nu hade vi ju dessutom en levande cigarrsnoppare i båten. Bill Clintons ökända cigarr luktade nog ungefär likadant när han tog den i sin mun.



Christian provar ett nytt sätt att snoppa cigarren. Monica Lewinski hade nog gjort det bättre. Men lukten är densamma.


En av resans otaliga småtorskar har fattat tycke för en röd Gulpmask.


Lubbklubbning

Uppe på topparna fick man bara torsk, i stora mängder. På kanterna och i cayonens botten fick vi lubb och kolja, en hel del torsk samt Christians havskatt. men ingen uer. Efter att ha fått lite bra bilder på havskatt och lubbklubbning bestämde vi oss för att fiska djupare. Nu hade dessutom strömmen minskat, så driften var bara några tiondels knop. Här skulle fångas uer! Den arten hade ingen av oss fått ännu. Vi började på branten söder om Store Latöya och fiskade oss neråt för varje nedsläpp, tills vi slutligen nått 250 meter. Men inte en stjärt på hela vägen. I stället körde vi till en djuptopp lite längre söderut. Men inte heller där fanns någon huggvillig fisk, varken på toppen eller kanterna. Nu var klockan tre på natten och det började blåsa. Dags att köra hem och rensa fisken innan vi kröp till kojs. Väl i hamn slog vi upp rejäla glas med sprit och smuttade på under rensningen. Klockan 6 kom vi i säng. Då hade det även börjat regna. Smålänningarna kom precis in när vi gick till kojs, med ungefär samma fiskar som oss.


Midnatt över Ishavet. Totalt bleke vid sommarsolståndet, ett sammanträffande som är få förunnat.


Dagens skörd efter att alla torskarna släppts tillbaka. Lubb, kolja, havskatt och småsej. Fantastiska matfiskar allihop.

Dag 4&5 - Inblåsta!
Vi vaknade sent och konstaterade snabbt att det inte skulle bli någon båtfärd inom de närmaste timmarna. Det gick stora vita gäss ända in i fjorden. Då kan man bara tänka sig hur stora vågorna skulle vara ute på öppet vatten. Vi som hade tänkt fiska hälleflundra när det blåste, men nu gick det inte ens att gå ut på sjön. Vi gick ner på bryggan och kände att den hade slagsida i vinden. Senare på eftermiddagen blåste det så hårt att man knappt kunde stå upprätt därute. Dessutom kom Jan-Eric och upplyste oss om att det inte går några bussar från Havöysund på lördagar, så om vi skulle kunna komma hem måste vi åka redan på fredagskvällen. Det var ju en miss i planeringen. Att det skulle finnas bussfria dagar fanns inte i vår tankevärld, men befinner man sig vid världens ände så gör man.


Några tidigare gäster myntade uttrycket: No fishing day is vodka day! Så blev det för vår del också...

Enligt prognosen skulle det blåsa styv kuling ända till fredag eftermiddag, när vi skulle åka hem. Vi hoppades i det längsta att vinden skulle vrida lite mot norr, så att vi kunde få lä bakom bergen och fiska inne i fjorden. Men det gjorde den inte. Vi gav upp tanken på mer fiske, tömde och skurade båten. Sen fanns bara en sak kvar att göra - att dricka upp vår spritranson. Det hade ju varit synd att ta hem spriten, så det måste ju också göras. Jag tröttnade vid midnatt och försökte gå och sova, men med fyra rejäla Irish Coffe under västen var jag hög som ett hus på koffein. Dessutom hade jag sovit långt in på eftermiddagen, så det gick ju inte att somna om igen så tidigt. Jag låg och läste en deckare hela natten. Grabbarna fortsatte festa och klättrade sedan upp för en brant fjällsluttning mitt i natten. Där på toppen fick de plötsligt mobiltäckning och nåddes av ett SMS om att "Michael Jackson är död". De hade champagne med sig som genast korkades upp. Sen satt de på fjälltoppen i styv kuling och drack champagne klockan fem på morgonen. En ganska absurd situation. Nästa dag var grabbarna ganska spaka, förmodligen tog den ansträngande bergsklättringen musten ur dem. Men efter att jag sparkat dem ur säng vid lunch så gick det snabbt att packa färdigt samt tömma och städa stugan innan taxin kom och tog oss till bussen. Vi fick övernatta på en camping i Alta, där grabbarna bl.a. köpte valfläsk i snabbköpet. Jag hade ju kvar en hel del av min spritranson, så jag hade det ganska småmysigt under den trista hemfärden. Min sista champagneflaska (som var avsedd för den tilltänkta hälleflundran) sveptes som frukost innan jag gick genom säkerhetskontrollen i Alta. Grabbarna hade konsumerat nästan hela ransonen under torsdagskvällen och lovade sig själva att aldrig supa mer. Den sista decilitern i deras flaskor hälldes ut på marken bakom stugan när vi städade. Redan på vägen hem började vi diskutera olika alternativ för nästa års resa - Väröy, Island, Västnorge, eller att samla ihop ett större gäng och boka en hel camp tillsammans. Vi får se var vi hamnar.


Du står på en fjälltopp vid randen av Ishavet. Det blåser styv kuling. Klockan är fem på morgonen. Du har druckit en hela vodka. Du har precis fått veta att "King of Pop" är död. Du är kung!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0