Puerto Rico 2011
De senaste två veckorna har tillbringats med hela familjen i den strålande solen på Gran Canaria, medan nya regn- och åskrekord slagits runt om i Sverige. Ibland är livet härligt rättvist. Det blev fyra fiskedagar med två olika båtar. Totalt fångade jag sex arter, varav tre nya. Alla fiskar togs på egen medhavd utrustning, även om båtarna tillhandahöll skapliga prylar. Vi bodde precis i hamnen och såg båtarna från balkongen.
Första fisketuren var en heldags trolling med den lilla båten Blue Marlin 3. Båten ägs av engelsmannen Tony, medan hans yngre och snacksalige landsman Steve sköter biljettförsäljningen i hamnen. Vid trolling tar de bara fyra fiskare på nio spön, så chanserna att få fisk är större jämfört med många andra båtar som tar upp till tio-tolv man på lika många spön. Å andra sidan är de lite dyrare, men fullt överkomligt. Bomdagarna är dock många oavsett vilken båt man åker.
Captain Tony riggar för Blue Marlin. Den arten blir dock alltmer utfiskad och det har bara tagits något dussintal i Puerto Rico hittills i år. Just nu är dock högsäsong och jag såg två slaktas av andra båtar medan jag var där. Blue Marlin 3 tillämpar C&R på marlin.
Årets första fisk fångade jag halvägs in i juli. En guldmakrill, som trots sin minimalistiska storlek räckte till varsitt grillspett åt familjen. En av världens vackraste fiskar, som tyvärr bleknar på nån sekund när den dör. Då en tvåårig fisk kan väga över tio kilo förstår man att min fisk var en riktig bebis.
Ingen fiskebåt är komplett utan en brutal lubbklubba. Tony hade en nästan likadan som min, men hans var dessutom förstärkt med en ingjuten blykärna i aluminiumhöljet.
Den som tillbringar en dag på havet runt Gran Canaria utan att se delfiner, flygfisk och havssköldpaddor är troligen både blind och döv.
Fin vovve - lillgrabben hittade en ny kompis i Palmitos Park.
Palmitos Park har massor av spektakulära shower med dresserade djur, bl.a. vithövdade havsörnar som flyger fritt, ibland bara decimeter över publikens huvuden.
Alla mäns drömfisk - 'Boobs Boobs' på latin eller oxögonfisk på svenska. Men jag döpte snabbt om den till 'Shitfish', eftersom den sprutar massor av gulbrun skit omkring sig. Captain Tony tyckte bara att jag fått lite fler snygga färger på min kulörta hippietröja. Fiskarna fångades precis vid klipporna utanför hamnen och användes senare som agn vid bottenmete. Medan vi fiskade dessa på lätta haspelspön jagade barracudor runt om och snappade åt sig en av våra fiskar från kroken.
Den här fisken saknar svenskt namn, men heter på spanska det i svenska öron osmickrande namnet 'Fula Negra'. Kanarisk frökenfisk skulle den nog kunna kallas om man översatte engelskans 'Canary Damselfish'. De högg om man släppte ner lite för djupt när man försökte få oxögonfisk. Med sina blåa fenor var de nästan självlysande.
Örnrocka. Tre fiskedagar ägnades åt bottenmete, varav två med tyske 'Kapitän Manfred' på stabila katamaranen Barakuda Dos och en dag med Blue Marlin 3. Första dagen med Manfred blev total bom för mig och de flesta andra ombord, medan en engelsman ensam fångade alla rockorna. Men katamaranen var rymlig och stabil, så man kunde ställa ifrån sig ölen på relingen utan att den välte. En skön dag på havet helt enkelt. Andra dagen med Blue Marlin 3 fick jag örnrockan ovan. Precis som stingrockorna har de en stor sågtandad och giftig gadd på ovansidan av stjärten, vass som en bajonett, så man måste hålla fisken på avstånd. Alla rockor släpptes tillbaka.
Två gånger hade som sagt andra båtar blue marlin med sig in i hamnen. Det är bäst att visa fisken för bebisen nu, för när hon är vuxen finns inga kvar. Den här fisken väger kanske 150 kg och är 30 år gammal, medan de riktigt stora väger över ett ton. Då kan man tänka sig hur långsamt de reproducerar sig.
Andra dagen med Manfred fick jag ett antal blåsfiskar på mitt lätta spö. De blåser upp sig som en ballong om de blir skrämda, men den här atlantiska arten är inte lika taggig som sina asiatiska kusiner.
Kapitän Manfred hjälper mig att gaffa resans största fisk, en stingrocka. Sista dagen före hemfärd kom jag in i ett stim och fångade tre av båtens sju rockor. Ölburken stod stabilt kvar på relingen under fajten.
Första fisketuren var en heldags trolling med den lilla båten Blue Marlin 3. Båten ägs av engelsmannen Tony, medan hans yngre och snacksalige landsman Steve sköter biljettförsäljningen i hamnen. Vid trolling tar de bara fyra fiskare på nio spön, så chanserna att få fisk är större jämfört med många andra båtar som tar upp till tio-tolv man på lika många spön. Å andra sidan är de lite dyrare, men fullt överkomligt. Bomdagarna är dock många oavsett vilken båt man åker.
Captain Tony riggar för Blue Marlin. Den arten blir dock alltmer utfiskad och det har bara tagits något dussintal i Puerto Rico hittills i år. Just nu är dock högsäsong och jag såg två slaktas av andra båtar medan jag var där. Blue Marlin 3 tillämpar C&R på marlin.
Årets första fisk fångade jag halvägs in i juli. En guldmakrill, som trots sin minimalistiska storlek räckte till varsitt grillspett åt familjen. En av världens vackraste fiskar, som tyvärr bleknar på nån sekund när den dör. Då en tvåårig fisk kan väga över tio kilo förstår man att min fisk var en riktig bebis.
Ingen fiskebåt är komplett utan en brutal lubbklubba. Tony hade en nästan likadan som min, men hans var dessutom förstärkt med en ingjuten blykärna i aluminiumhöljet.
Den som tillbringar en dag på havet runt Gran Canaria utan att se delfiner, flygfisk och havssköldpaddor är troligen både blind och döv.
Fin vovve - lillgrabben hittade en ny kompis i Palmitos Park.
Palmitos Park har massor av spektakulära shower med dresserade djur, bl.a. vithövdade havsörnar som flyger fritt, ibland bara decimeter över publikens huvuden.
Alla mäns drömfisk - 'Boobs Boobs' på latin eller oxögonfisk på svenska. Men jag döpte snabbt om den till 'Shitfish', eftersom den sprutar massor av gulbrun skit omkring sig. Captain Tony tyckte bara att jag fått lite fler snygga färger på min kulörta hippietröja. Fiskarna fångades precis vid klipporna utanför hamnen och användes senare som agn vid bottenmete. Medan vi fiskade dessa på lätta haspelspön jagade barracudor runt om och snappade åt sig en av våra fiskar från kroken.
Den här fisken saknar svenskt namn, men heter på spanska det i svenska öron osmickrande namnet 'Fula Negra'. Kanarisk frökenfisk skulle den nog kunna kallas om man översatte engelskans 'Canary Damselfish'. De högg om man släppte ner lite för djupt när man försökte få oxögonfisk. Med sina blåa fenor var de nästan självlysande.
Örnrocka. Tre fiskedagar ägnades åt bottenmete, varav två med tyske 'Kapitän Manfred' på stabila katamaranen Barakuda Dos och en dag med Blue Marlin 3. Första dagen med Manfred blev total bom för mig och de flesta andra ombord, medan en engelsman ensam fångade alla rockorna. Men katamaranen var rymlig och stabil, så man kunde ställa ifrån sig ölen på relingen utan att den välte. En skön dag på havet helt enkelt. Andra dagen med Blue Marlin 3 fick jag örnrockan ovan. Precis som stingrockorna har de en stor sågtandad och giftig gadd på ovansidan av stjärten, vass som en bajonett, så man måste hålla fisken på avstånd. Alla rockor släpptes tillbaka.
Två gånger hade som sagt andra båtar blue marlin med sig in i hamnen. Det är bäst att visa fisken för bebisen nu, för när hon är vuxen finns inga kvar. Den här fisken väger kanske 150 kg och är 30 år gammal, medan de riktigt stora väger över ett ton. Då kan man tänka sig hur långsamt de reproducerar sig.
Andra dagen med Manfred fick jag ett antal blåsfiskar på mitt lätta spö. De blåser upp sig som en ballong om de blir skrämda, men den här atlantiska arten är inte lika taggig som sina asiatiska kusiner.
Kapitän Manfred hjälper mig att gaffa resans största fisk, en stingrocka. Sista dagen före hemfärd kom jag in i ett stim och fångade tre av båtens sju rockor. Ölburken stod stabilt kvar på relingen under fajten.
Kommentarer
Trackback
